Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han så belefvadt slokade
De nätta öronvingar; !
För Zevs i stoftet bugande
Han sig den gunst betingar
Ett ärende att föreslå,
Som, om det lyckligt ville gå,
Af vigt väl kunde blifva.
Af Zevs han nådigt bifall fick,
Och genast han sig ställde
Uti ett sirligt talarskick,
Ty Gudars sak det gällde.
Af längtan hvarje sinne brann
Att höra denne hedersman,
Som så begynte orda:
«Stor är, molnskockare! din makt,
Och känd kring vida jorden;
Och härlig är Olympens prakt
Mot Gudarnes i Norden.
Du deras enfald nyss har sett,
Och i din vishet du dem gett
En skänk af rättvist löje." —
«Men, Dunder-Gud! jag med förlåf
En sak ber dig besinna:
Man snart sagdt allt ditt Gudahof
Kan uti Hellas finna;
Men döm nu sjelf, är det reson,
Så djerft förändra hvar person
Att man dem knappast känner?"
<Vet, mången vis och skald har talt
Om oss, Olympens Gudar;
Men yngre folk, kors så fatalt,
Ha ändrat våra skrudar.
Nu syns du ej i forntidsskick,
Du klädes om hvart ögonblick,
Och dito alla andra." ?
«<Monn derföre ej lämpligt är,
Att all vår Gudaskara
Gör gig ännu en gång besvär
169
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
