Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
Pokaln åt Guden; i en blink
Den genast uttömd blifver.
Sen tar hon på sig sin salopp,
Och skyndar ut att söka opp
De gamla gumsehornen.
När Juno, Dundergudens fru,
Såg denna prydnad färdig,
Hon vredgades och ropte: "hu!
Den är en Gud cj värdig.
Min bäste Zevs, så du ser ut!
Tag bort dem genast utan prut,
Jag märker nog din mening."
Uti den stackars Junos bröst
Nu brann en svartsjuk plåga;
Af vrede qväfdes hennes röst;
Koögonen 9 i låga
Ät alla håll hon kastade
För att, om möjligt var, få se
Hvad verkligt var på färde.
«Tror du ej, Zevs! jag minnes än" —
Till slut så föllo orden —
"De många kärleksknep, min vän,
Som du har haft på jorden.
På Thronax, ack! jag mins det nog,
Hur göken !9 skamligt mig bedrog —
Fy sadant gudagyckel!"
«Sen har du som en muntergök
Min kärlek alltid gäckat
Och med vanhedrande besök
Ditt goda namn befläckat.
Mins du ej Io! — Eller hur? —
Då du dig skapte till en tjur
Och henne till en qviga.’
«Som oxe du bortröfvade
Skön jungfru Europa.
Hur du bestänkte Danaö,
Vi veta allihopa.
Du Leda tjuste såsom svan, !!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
