Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
Du är ju jordens Musaget, 20
Och högt på jorden älskad."
Apollo icke hågad var,
Att ned till jorden fara.
Han var så dyster. — Några dar
Han ville hemma vara.
Dock tordes Musageten ej
Till denna resa säga nej,
Ty Zevs tål icke gyckel.
Derföre han sig färdig gör
Att Öfverguden följa
I sirligt skick, och, som sig bör,
I högtidsskrud sig hölja.
Likväl han rätt förlägen var,
Att Pegasus han utsläppt har
Långt bort i frodigt bete.
Men också detta kreatur
Till gudaslägten hörer,
Som tydligt märks af dess natur,
Ty stolt det jemt sig förer.
Neptunus ju dess fader är, 21
Och Jupiter dess farbror kär
Och Juno är dess faster.
Zevs redan sitter på sin örn,
Af nektarn glad han skämtar.
På åsnan, borta i ett hörn,
Så röd Silenus flämtar,
Apollo ville icke gå;
Han fann det skulle kosta på
Och ville hellre rida.
Och derföre han föreslår:
Man kunde ställa färden
Åt ängen, der Pegasen går,
Längst bortom några gärden.
Till fots han springa vill förut. —
Det bifölls. — Och nu lopp han ut
Med grimman under armen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
