Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I.
Jag går att teckna hufvuddragen af en svensk
man, hvars like ej är lätt funnen. Hvar finnen I väl hos
083 en man, som i lika grad med Erik Gustaf Geijer
förenat hufvudets och hjertats bästa egenskaper? De
ovanligt rika gåfvor, han fått till skänks af naturen,
utgjorde visserligen icke hans förtjenst, men det sätt,
hvarpå han utvecklade och använde dem — deraf hade
han kunnat berömma sig, så vidt människan rätteligen
kan berömma sig af något. Men han gjorde det ej,
hans själ var ödmjuk, huru mycken stolthet den, som
såg ytligt, än trodde sig någon gång spåra i hans yttre
åthäfvor. Det var blott en synvilla, frukten af ett hos
honom naturligt sätt att vara. Den sedliga grundfärg,
som mer än annat bestämmer människans värde, hennes
sanna storhet, kan således minst saknas på taflan af
Geijers bild. Den hörde honom väsentligen till. Är
alltså bilden i sig sjelf skön, så kan tecknaren ej undgå
att såsom sådan framställa honom.
Tron derföre ej, att jag här, liksom den skapande
konstnären, söker uppfånga de himmelska dragen af
ett tänkt eller drömdt ideal, hvari det gudomliga hos
människan så att säga lösslitits från det tillfälliga, för-
gängliga hos henne, för att sammangjutas till ett helt
och uppflyttas i en högre, renare sfer. Jag söker in-
genting annat än att uppfatta och framställa Geijer
sådan han verkligen var till sin personlighet. Mina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
