Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
211
kasta sig ned på golfvet och under stoj och glam leka
med sina små barn. Blomsterbarnen på tufvan eller
rabatten voro föremål för hans förtjusning. När en
ljusröd törnros och en persisk syrénbuske i den lilla
täppan, som hörde till hans hus i lärdomsstaden, stodo
i fullblomning, satte han sig helst i deras närhet och
njöt af deras anblick. Han satt så ofta med en bok
i handen, men blicken flög då och då med välbehag
ned på de kära blommorna. "Dessa, sade han, "äro
de vackraste flickor i Upsala." Doftet tjusade ho-
nom, men ej mindre färgen, ty han hade ett lefvande
färgsinne. I synnerhet älskade han de lysande fär-
gerna. Rödt var hans älsklingsfärg. Att se unga
flickor deri klädda, beredde honom en liflig glädje, der-
emot erfor han ett ytterligt obehag af att se dem i svart.
Bland hans bästa nöjen var ock att lyssna till
sångfoglarnes toner i skogen, der han redan från barn-
domen var så hemmastadd och funnit sig så väl. Ofta
sökte han att på pianot återgifva ljuden från dessa
små skogens bevingade sångare. Långt fram i Kungs-
parken vid Upsala, på sidan om en temligen brant upp-
stigande backe, kallad Knäppingsborgs backe eller i
dagligt tal Knäppingen, hördes sommartiden en trast
alltid slå sina klingande slag i samma trakt. Under
min studenttid kunde man på försommaren få höra den
hvarje afton och äfven tidigt om morgonen. Troligtvis
klinga ännu vid samma årstid samma toner från denna
trakt. Hit stälde Geijer hvarje år sin vandring, för
att lyssna till den ensliga fogelns sång. Han kunde
här slå sig till ro i timmar, lyssna, känna, drömma
och tänka. Denna trast kallade han för sin. Den må
ock framgent kallas: "Geijers fogel’".
Så gladde sig denne tankens själfulle man åt allt
skönt, så hos människan, som i naturen. Men tanken,
så stor, så väldig den än var hos Geijer, hade dock,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
