- Project Runeberg -  Götiska förbundet och dess hufvudmän / Götiska förbundet. Erik Gustaf Geijer /
214

(1878) [MARC] Author: Rudolf Hjärne
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

214

niskan hafva vi till en del förnummit och skola ytter-
ligare förnimma. Åt tänkaren räckte väl ock, som vi
skola få se, denna religion den ariadnetråd, som ledde
honom ur den systematiserande tankens labyrint, dess
irrgångar, ut i den mänskliga frihetens klara, helso-
bringande dagsljus.

Med de egenskaper, vi funnit hos Geijer, skola vi
lätt förstå hans naturliga benägenhet att se och erkänna
hvarje mänsklig förtjenst och hysa aktning för hvar
redlig man, hurudan hans öfvertygelse än var. Också
föll hans blick mera på förtjenster än på fel. Han
trodde sig ha något att lära af hvarje människa, ty
hans öfvertygelse var, "att det finnes ingen, som ej kan
göra någonting bättre än alla andra." Han har kallat
det för sin mest egna tanke. Hans grundsats var ock,
"att låta allt gälla hvad det kan. Han kallar det sin
"liberalism". Slutet af hans erfarenhet blef, "att i
denna verld finnes tusende gånger mer godhet, vishet
och kärlek, än människor kunna begripa."

Fördragsam mot andra, afundades han ingen.
Medveten om sin egen begåfning, föll det honom aldrig
in att förhäfva sig deröfver. Hvad han egde af natu-
ren, betraktade han som en skänk, ett lån, hvars be-
sittning ej utgjorde hans förtjenst. Som bevis vill jag
anföra en händelse från hans sista lefnadsår, då hans
helsa var bruten, men tanken, såsom alltid, oafbrutet
verksam. Han tänkte då högt, d. v. s. talade för sig
sjelf, utan att veta det. När ett tankeproblem var löst,
knäppte han plötsligen till med fingrarna. Hans hustru
visste då, att något af vigt tilldragit sig i hans hufvud,
att en länge sökt tanke var funnen. Under ett besök
1846 vid ett tyskt bad”) satt han en gång efter en
lång vandring tyst begrundande i sin hustrus sällskap.

+) Schlangenbad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:11:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gotforbund/1/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free