- Project Runeberg -  Götiska förbundet och dess hufvudmän / Götiska förbundet. Erik Gustaf Geijer /
216

(1878) [MARC] Author: Rudolf Hjärne
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

216

Då jag här blickar tillbaka på den flyktiga teck-
ningen af människan Geijer och af de väsentligen be-
stämmande intryck han mottog från barndomshemmet,
påminner jag mig den efterlefvande makans rörande
minnesord. Hvem hade väl bättre än hon haft tillfälle
att lära känna honom? «Deras samlif varade i 31 år,
från 1816 till 1847, och likväl hade hennes hjerta redan
vid 13 års ålder, då hon första gången såg honom som
en prisbelönt, beundrad och förhoppningsfull yngling,
fästat sig vid honom som sitt ideal, sin utkorade älsk-
ling, ehuru han då syntes föga bemärka henne. "Aldrig,’’
säger hon, "blef han trött, aldrig syntes någon möda
honom för stor, om han för någon, som behöfde hans
tjenst eller verksamhet, måste tillsätta tid, medel eller
ansträngningar. Att han var en ängel i godhet och
ömhet emot de sina, var ej så beundransvärdt, som
att han kunde vara det emot hvem, som han trodde
behöfva honom, — ja, ofta mot dem, som han visste
ej voro honom fullt bevågna. Att ha lefvat med och
bredvid ett sådant slags väsende i många år borde
draga en ett godt stycke med på rättfärdighetens och
salighetens väg."

Jag har i det föregående sökt återgifva hufvud-
dragen af människan Geijer, emedan hon utgjorde den
sammanhållande enheten i mångfalden af hans rikt be-
gåfvade andes verksamhet på, som mången skulle tro,
vidt skilda arbetsfält. Vilja vi rätt förstå honom på
dem, så måste vi känna människan. Vi hafva också
redan här uppslaget till denna mångfald eller åtmin-
stone till dess möjlighet. Så se vi i den innerliga, för
harmoni böjda, känslan — tondiktaren, i det lefvande
skönhetssinnet skalden och konstkännaren, i benägenhe-
ten för tankens tysta verksamhet i förening med det
djupa religiösa sinnet — tänkaren, och i sannfärdig-
heten af hans karakter jämte hans på verkligheten rik-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:11:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gotforbund/1/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free