Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218
väl ännu, och en sen efterverld skall kanske å nyo
uppdaga dem som dyrbara fynd ur en forntidsgrift.
Om denna lefvande graf till en väsentlig del blefve det
minnesgoda folkhjertat, så bör det ej förundra oss, ty
dit höra otvifvelaktigt åtminstone "Vikingen" och "Ko-
largossen". Andra sångstycken finnas, som på ett gri-
pande sätt teckna Geijers själsstämning vid märkliga
skiften i hans inre lif, åter andra, som åtminstone stu-
dentsången aldrig borde glömma. Det finnes äfven
några, som antyda eller blotta i Geijers natur en hit-
tills i allmänhet förbisedd egenskap. <Dragen deraf
återfinner man i "Nya märkvärdigheter", äfvenså i det
nu sällan hörda sångstycke, som börjar med dessa ord:
"Att älska Gud, kung, fädernesland", m. m. Här fram-
bryter en humor, som ej är främmande för vissa af
hans skrifter och i de muntliga föredragen från läro-
stolen icke sällan förrådde sin tillvaro. Den uppenba-
rade sig ej blott i synpunkten, utan äfven i framställ-
ningen och tonen.
Geijers musikaliska anlag visade sig redan tidigt.
Huru de framkallades och utvecklades, har han sjelf
berättat i sina "Minnen". En gammal, till hälften döf
moster förde honom vid sex års ålder till klaveret, den
tidens piano. De första lärospånen voro dock det unga
lifliga sinnet föga behagliga. Då mostern kom in till
lektionen, hoppade stundom lärjungen ut genom fönstret.
Men hon, som väl visste, att grundläggningen till all
slags nyttig, nödvändig och äfven angenäm lärdom i
ungdomen merendels måste förenas med mer eller mindre
tvång, förtröttades ej. Hon var, som qvinnan oftast är,
tålmodig och ihärdig. En aldrig slocknad tacksamhet
hos lärjungen blef ock hennes belöning. Ännu på sin
ålderdom välsignade han hennes minne. Hon hade
väsentligen bidragit till hans lifs renaste njutning. "Hvil-
ken välgerning," utbrister han vid berättelsen härom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
