Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
Att höra oeh sjelf öfva och komponera musik var
för Geijer ett oemotståndligt behof. Ofta midt i nat-
ten, efter en arbetsdag vwid skrifbordet hördes hans
fingrar spela på sängkanten takten till melodier, som
arbetade i hans hufvud och måste fram. Stundom
hördes han derunder äfven sakta gråta. Drömmande
hörde han ej sällan stor och vacker mnsik, i synner-
het under den senare perioden af sitt lif. Två dygn
före sin död yttrade han till sin hustru: "Jag har i
natt låtit för mig uppföra Mozarts qvartetter, Trollflöj-
ten, Skapelsen, m. m."
När han vistades i Stockholm, uteblef han ej gerna
från den lyriska scenen, då något musikaliskt af värde
der förestod. Men om aktionen i en opera bekymrade
han sig föga, han var endast öra. Merendels satte
han sig, med ryggen mot scenen, i ett hörn af någon
närmast denna belägen loge på andra eller tredje raden.
Här såg man honom sitta orörlig, med hufvudet ned-
sänkt mot bröstet. Så njöt han, hvad som kunde nju-
tas, och befattade sig ogerna med kritik. Sådana ögon-
blick hörde till hans lifs lycksalighetsstunder. Det sköna
var för honom till för att njutas, ej för att derpå öfva
sitt kritiska skarpsinne. Också torde få, om någon, i
vårt land haft ett så naturligt, utbildadt och pålitligt
sinne för det sköna, i hvad form det än uppträdde,
som Geijer. Men af alla de medel, hvaraf den inre
skönheten begagnar sig, för att få en bestämd form,
var det intet, som så verkade på honom, som ’tonerna.
Musikens genius beherskade honom. Den musikaliske
despoten i hans hjerta grep icke sällan störande in i
den lärde mannens historiska eller filosofiska forsknings-
arbete. Pennan vid lärdomsbordet måste då i hast ut-
bytas mot tangenterna på pianot. Den snillrike for-
skarens vänner, som framför allt önskade se hans rykt-
baraste verk, teckningen af vårt folks öden, fullbordadt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
