Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
243
snille, af Oehlenschläger. Sådant låter visserligen säga
sig, men huru skall det bevisas? Ej ett ord af Geijer
sjelf förråder något, som kunde tjena till bevis. Gö-
tiska Förbundet sökte ock sin egentliga utgångspunkt
i våra storartade fornforskare i Carl XI:s tid och i
fornsagorna sjelfva, ehuru det ock uppmärksamt följde,
hvad som tilldrog sig i Danmark. På Geijer synes
dessutom Oehlenschlägers poetiska författarskap ej hafva
gjort något företrädesvis gynsamt intryck. Han var
för mångordig, för uttänjd i formen, han arbetade för
<makligt," säger Geijer. De voro ock två vidt skilda
karakterer, i vissa fall motsatser. Också fann Geijer
föga behag i den danske skaldens personlighet. Han
mötte en svaghet, en art fåfänga, som stötte honom
tillbaka. Också har Geijer alltid synts mig vara en
långt mera ursprungligt nordisk natur än Oehlenschläger.
Nej! Geijers skaldestycken ha otvifvelaktigt sprungit upp
ur nordiskhetens oblandade ursprungskälla. Denna är
att söka i fornhäfden sjelf och i djupet af Geijers eget
bröst. Här ser man den botten, hvarifrån diktens
toner återklingade. Också märker man i hans väsende,
ju mera det utvecklas, drag af den fornåldriga nordiska
sierskans, Völans, tankerika, känslodjupa, i uttrycket
brutna, mer antydande än fullt uttalande natur. Han
går gerna åt djupet, väcker mera än genomför. Käl-
lans botten liksom sjunker mer och mer undan, medan
ådrorna flöda rikare. Men i samma mon springa tan-
kar mer än bilder upp i dagen. Den formbildande
fantasien får, äfven i den bundna stilen, versformen,
vika för den öfvermäktiga tanken eller för känslan,
som helst ger sig luft i toner. Men den fulla åskåd-
ligheten i hans tidigare skaldestycken kan likväl ej
förnekas. Siarenaturen tog deremot i hans sista lef-
nadsperiod öfverhand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
