- Project Runeberg -  Götiska förbundet och dess hufvudmän / Götiska förbundet. Erik Gustaf Geijer /
245

(1878) [MARC] Author: Rudolf Hjärne
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

245

sydländska versformer, vid denna tid knappt försökta
i svenskt språk och, som man, ehuru med orätt, velat
påstå, för det föga lämpliga. I synnerhet tyckes han
känt öfvervägande böjelse för det nya Syd-Europas ro-
mantiskt episka versform, Ottave Rime, ty han har an-
vändt den i åtta stycken. Men äfven med den ännu
konstfullare Terzinen, hvari medeltidens storartade måls-
man, Dante, skref sin ryktbara dikt, Divina Comedia,
gör Geijer försök. Han infogar deri, ej utan fram-
gång, Carl XII. Den synes ej olämplig att uttrycka
det orubbliga lugnet hos en tragisk storhet, en heros,
hvartill Geijer här upphöjer "kung Carl". I sonnetten,
ett slags nyare tidens epigram, misslyckas han ej heller.
Han har i den ingjutit några varma ord till Atterbom.
Rikedomen på både stora och djupa tankar spränger
ingenstädes formen; den bindes tvärtom till sin fördel
deraf. I sanning! det ser ut, som skulle Geijer blott
behöft vilja, för att kunna. Så menar ock Tegnér.
«Hade Geijer," säger han, "velat egna sig åt skalde-
konsten, så hade han äfven deri öfvergått oss alla.”
Möjligen innebar detta yttrande en öfverdrift. Också
öfverensstämde det ej, som vi veta, med Geijers egen
åsigt om sin egentliga kallelse.

Man kan ej utförligare teckna någon af denna
tids tvänne utmärktaste fosterländska författare, Geijer
och Tegnér, utan att mer eller mindre vidröra äfven
den andre. I vissa riktningar samverkade de, i
andra kunde de väl ock mötas, men med stridiga
åsigter. Huru olika deras natur än var, fans dock en
punkt, hvari de alltid stämde öfverens. Det vari kär-
leken till fosterlandet. Också kan man väl säga, att
de i sina dels likartade, dels olikartade egenskaper till-
samman förestälde det hela eller det svenska folkets
naturliga begåfning, men här stegrad till genialitet.
Det enkelt storartade, djupsinniga, tankfulla är hos vårt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:11:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gotforbund/1/0267.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free