Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274
som kunna, om de vilja, rätt begripa och uppskatta
honom. Så mycket mindre underligt är det, om han
på sin tid ej till fullo förstods af någondera af de stri-
dande partierna. Undantagen härifrån voro säkerligen
ytterst få. Upphöjd öfver partiers lidelser, hade han
allvarsamma ord för båda. Han ville en stor sak på
ett ädelt sätt och lät de hånande motståndarne förstå,
att det var honom likgiltigt, hvad sällskap, om äfven
det sämsta, man behagade gifva honom. I sjelfva
verket stod han ensam och — som vi skola få se
— kände det väl med sig. Han gick sin egen väg,
oberoende af såväl det ena partiet som det andra,
ehuru han ock hyste något hopp att kunna medla mel-
lan båda. Men han ville ej minst genom sitt före-
döme förädla ett parti, hvars sak i sin sanning äfven
var hans. Denna ville han föra framåt utan att störa
samhällsordningen eller lägga en våldsam hand på den
borgerliga lagen.
I hvilken sinnesförfattning han bröt med det för-
flutna, vore lätt att tänka sig, äfven om man ej hade
bevisen derför i "Litteratur-Bladet" och i de sångdik-
ter”), som under denna tid framkommo, för att gifva
melodiska uttryck åt hans själs stämning. Äfven till
det yttre förvandlades han. Hans alltid manliga ansigts-
drag, hvaröfver de ej sällan af glädje och godhet strå-
lande ögonen kastade en viss glans af själens harmoni,
blefvo allt "skarpare, markerande en tragisk storhet.
+) T. ex. "Nyårsdagen", "Natthimmeln"’, m. fl. Den förra fram-
kallades af en tvist, som Geijer hade med en af sina närmaste musi-
kaliska vänner, A. F. Lindblad, strax innan han uppträdde offentligen
med sina nya åsigter, hvilka vännen ogillade. De skildes under ömse-
sidig förstämning. Men då vännen följande morgon uppsteg i åkdonet,
för att återresa till Stockholm, kom ett bud från Geijer och räckte
honom ett papper med noter. Det var "Nyårsdagen". Vännen tog
dem, läste och vände sig derefter om med tårar i ögonen. "Helsa
Geijer,"" sade han till budbäraren, "och säg hvad du såg; mer behöfs ej."
Denne vän blef ock sin gamla vänskap för Geijer trogen intill hane
död. Se H. Liljebjörns "Spridda Mionen."’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
