Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292
stiftningsarbete, yttrade han med blossande kinder och
mycken styrka i tonen till en yngre, med honom något
befryndad, person: "Ja, nu är det Gud ske lof slut.
Nu må de göra dermed hvad de behaga. Jag är öfver-
tygad, att mina åsigter ändå skola förr eller senare
göra sig gällande.” Och han lemnade derefter hufvud-
staden med föresats att ej mer dit återkomma ”).
Det var naturligt, att en man, sådan som Richert,
skulle hafva ett stort inflytande på sin tid, så i politik
som i lagstiftning. Man kan väl säga, att han i båda
stod främst, ja, var i allmänhet före sin tid. Carl
Johan lär ock kallat honom: lagstiftningens örn. Men
sjelf var han ingen beundrare af denne konung. Han
hade med förtrytelse sett den "heliga alliansens" in-
flytande, "skuggrädslan" och det missledande sidoinfly-
tandet. Det sistnämda hade drabbat honom sjelf på
ett sårande sätt. Han hade, på grund af obehöriga
personers uppenbart oriktiga uppfattning och framställ-
ning af vissa förhållanden ""), blifvit befald att inom
tjugufyra timmar lemna hufvudstaden. Men han reste
ej. Han var för mycket den lagliga rättens man, för
att vika för blotta maktspråk.
Till flere af sin tids mest framstående män stod
Richert i ett närmare förhållande. Så bland andra till
den för en ny tid, som det syntes, lofvande Justitie-
Statsministern J. Nordenfalk, som ofta besökte och råd-
förde sig med Richert. Af denne ansågs Nordenfalk
för "en redlig man med ett ärligt fosterländskt syfte-
mål". Richert fälde ock strida tårar vid hans för-
tidiga graf. Häri öfverensstämde han med konung
”) Innan Richert afreste, uppvaktade han konung Oskar I, med
hvilken han under den senare tiden ansåg sig ha skäl att vara miss-
nöjd. Konungen yttrade då: »Ni glömmer väl ej bort oss, utan helsar
på oss någon gång?» — »Nej! aldrig, Ers Majestät!» svarade Richert.
”") Se om den 8, k. »Schwerinska Talklubben» — Bergman Schin-
kels Minnen del 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
