Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
295
forntidens fosterbröder, hand i hand. Sympatien hade
sin ovanskliga rot i en obegränsad "kärlek till fosterland
och mänsklighet.
Slutligen bör jag ej med tystnad förbigå en man,
för hvilken det ej var utan stor vigt att uppmärksamt
följa tidens händelser och mot dagsljuset arbetande
åsigter, äfvenså att lära känna och rätt uppskatta dess
märkligaste personligheter. Också var han nog begåf-
vad och upplyst, för att kunna lyckas i detta sitt kall,
och håns älskvärda väsende gjorde honam lätt tillgäng-
lig för hvar man. Han var ock derföre folkets gunst-
ling, fäderneslandets hopp. Det var då varande kron-
prinsen Oskar.
Få furstar, om ens någon, torde på hans tid och
kanske äfven på hvarje annan egt hans kunskaper, på
samma gång som hans upplysta förstånd, hans välvil-
liga nit. Han egde dessutom på det skönas område
aktningsvärda talanger, som, jämte mycket annat, gått i
i arf till hans barn. Med en stor mildhet i lynnet,
en ljus blick för både saker och personer och en ovan-
lig arbetsförmåga, som anlitades till öfverdrift, när dyra
pligter framgent syntes honom fordra det, fick han tidigt
och länge, i följd af sin grannlaga ställning, öfva sig
i en dygd, sjelfbeherskningens, som är för en blifvande
regent af långt större vigt än för någon annan. Det
var en skola, hvari han lärde sig att se och tänka och
någon gång handla, men med försigtighet. Tiden var
en brytningstid, der elementer till nya ting rörde sig.
Framtiden var hans, det förflutna tillhörde hans fader,
som der stod fast, misstänksamt skådande sig omkring
i det närvarande. Sonen måste derföre nalkas honom
med varsamhet, i synnerhet då det gälde personer och
åsigter, för hvilka deras böjelse ej var den samma. Den
tidpunkt var ock i antågande eller till en del redan
inne, då medgifvanden åt den allmänna meningen måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
