Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304
födes konstnär, man blir det. Uttryckssättet, språket,
formen följer och afspeglar skriftställarens inre utveck-
ling. Den personliga stilen har alltså, äfven den, sin
historia. Man kan följa den äfven hos Geijer.
I dess första yttring möter man en stor inre
kraft, som gäser och i sina ojämnt böljande rörelser
förråder sin kamp om en ännu ej medveten eller fun-
nen form. Ju mera egendonlig denna kraft var, desto
längre tid, desto större inre arbete behöfdes, för att
gifva den nödig fasthet i uttrycket. Lyckligast, jäm-
nast finner man Geijer som författare i åtskilliga upp-
satser och bref under den första och i hans historia
under den andra förut betecknade utvecklingsperioden.
Andens storartade lugn och kraft gifva här den fasta
formen, och de gamla klassiska mönster, med hvilka
han sjelf säger sig då flitigt umgåtts, ha ej varit utan
inflytelse på den stilens skönhet, den kraftiga, ej veka,
harmoni, som här träder oss till möte. Mer eller min-
dre bruten i form var doek Geijer alltid. Han blef
det mer och mer, ju mera rikedomen på tankar växte.
Dessa likasom trängdes då om platsen på den yttre
formens förminskade yta. Rikare på tankar har också
ingen svensk författare varit. Den brutna formen blir
märkbarast efter "aftallet" "), som betecknar Geijers
sista lefnadsperiod. Den storm, som då gick genom
hans väsende, satte ock känslans haf i uppror. Spå-
ren deraf kunna ej döljas i hans mångfaldiga, olik-
artade uppsatser och utförligare skrifter från denna
tid. Hos ytterst få af våra stora författare förnimmer
man ock hjertats slag så som hos Geijer.
I hans ungdom bestod vältaligheten, ej blott i
Sverige, företrädesvis i konsten att tala väl om ett
ämne, att försköna det. Åtminstone sattes de, som
”) I bref till H. Järta den !9/, 1847 skrifver han: Såsom skrift-
ställare blir jag allt kortare och kortare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
