Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
315
sken, en lika klar, som skarp och fin blick. "Geijer",
säger också Tegnér, "är vår störste konstdomare". Låtom
oss se, huru härmed förhåller sig och på hvilken grund
den store skaldens omdöme är bygdt.
Geijer var, som vi hört, sjelf skapare i tonkon-
sten, i skaldekonsten, i vältaligheten. Men hans blick,
hans omdöme sträckte sig äfven till de andra olik-
artade grupperna på det skönas vidsträckta blomster-
fält. Flerfaldiga af hans skrifter bevisa, hvad han här
var som domare. Är det fråga om dikten och det
poetiska hos ett folk, i ett tidehvarf eller hos en per-
son, så hänvisar jag till hans afhandling om Folkvisan,
till teckningarne af Atterbom, Walter Scott, Tegnér, ja,
till hans utkast om Homér och den homériska poösien,
Goethe, m. fl. Ingen har hos oss öfverträffat honom i
uppfattningen af det för en hvar mest egendomliga, just
det, som gjorde en hvar till hvad han blef. Hvem har
väl i Sverige, ehuru i några få drag, bättre, mera träf-
fande tecknat, t. ex. Atterbom och Tegnér? Vid teck-
ningen af den senare") tränger han in i det mest egna
af hans diktare-natur och blottar det i uttyck så fyn-
diga och lysande, att Tegnér sjelf, fantasiens förstfödde
son, ej skulle deri hafva öfverträffat honom.
Geijer uppsökte alltid människan. Det sköna hos
skalden hade dermed ett innerligt sammanhang. "Det
sköna," - säger han, "är det fullkomliga." Felen und-
gingo honom ej. Men liksom det goda hos människan,
så var det sköna hos skalden för honom hufvudsak.
Det hade sin grund i hans egen ädla natur och i hans
+, Denna teckning var ursprungligen långt utförligare än den, som
föredrogs i Stockholm vid minnesfesten öfver Tegnér. Geijer hade näms
ligen så gripits af de skildrade ungdomsminnena, att han deröfver ut-
bredde sig mer och med större glädje än man ansäg lämpligt vid en
minnesfest, som tillika skulle vara en sorgefest. Möjligen är den ute-
slutna delen af skildringen i behåll. Att nu upptaga den på sin plats
i Geijers Saml. Skrifter, skulle visst ej vara utan intresse för kännedom
af seder och förbållanden i Geijers och Tegnérs ungdom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
