Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
322
nyare tyska filosofien gifvit honom ett mångårigt själs-
arbete. Deras skrifter kommo i åratal ej från hans
bord. Som bevis hänvisar han på deras "slitna ryg-
gar" i sin bokhylla. Vid föreläsningar under sin sista
lefnadsperiod hördes han ock uppmana sina lärjungar
att följa hans föredöme, att studera de store tänkarnes
egna skrifter "), emedan det för den egna inre utbild-
ningen skulle bära en rikare och varaktigare frukt, än
om deras åsigter, som vid akademien var öfligt, inhemta-
des ur andra eller tredje hand, vare sig ur tryckta
eller muntligen framstälda sammandrag. <Sjelf erhöll
han, oaktadt ett ifrigt och långvarigt studium af den
nyare filosofiens källskrifter, endast betyget "godkänd"
i sitt gradualförhör och säger sig dermed belåten. Det
var likväl ett slags straff för hans förmätenhet att för-
bise professorns i saken lärometod och ej underordna
sig hans dermed sammanhängande fordringar. "Hade
jag," säger han nämligen i anförda Föreläsningar, "kun-
nat förmå mig att taga notis om filosofien efter då
härstädes rådande modet, enligt Bardili, — en stor
man, som herskade i Upsala och en del af Romerska
riket tre eller, nogare räknadt, tre och ett halft år —
så hade jag kanske förvärfvat ett laudatur." Sådant
talar just icke till förmon för vissa akademiska för-
hållanden.
Men det fans äfven en svensk tänkare, som, en-
ligt Geijers egen uppgift, på honom haft ett stort in-
flytande. Det var Benjamin Carl Höijer. För sina
frisinnade åsigter misshaglig, så väl för förmyndare-
styrelsen, som i synnerhet för Gustaf IV Adolf, intog
Höijer först efter revolutionen 1809 en professorsstol,
hvars prydnad han blef, men långt förut bort vara.
Endast trenne år återstodo af hans lefnad. Han dog 1812.
") Föreläsningar öfver Människans historia, utg. af S. Ribbing.
Stockholm 1856. Sid. 72—73.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
