Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
335
bättre förstod kunskapens vigt, ungdomsålderns bety-
delse och lärarens kall. Allt småsinne var ock oför-
enligt med hans natur. Han var en man. Ett bifall,
en uppmuntran af honom glömdes ej.
Det var dock en tid, då han ej sällan syntes
förstämd. Ett åskmoln gaf då en viss hotande skugg-
ning åt hans höga, ljusa panna och bortskymde till
någon del hans annars klara blick. Att vid ett sådant
tillfälle nalkas honom för en pröfning till någon före-
stående examen, saknade ej sina faror. Kort, tvär i
sina frågor, kunde han lätt bortvisa den pröfvade efter
ett eller annat uteblifvet svar. Denna s. k. nyckperiod
synes sammanfallit med begynnelsen af den inre hvälf-
ning, som fick sitt slutliga utbrott i "affallet". Der-
under missnöjd med sig sjelf, sin allt mer för honom
sjelf klarnande falska ställning, nedtryckt af den kotteri-
andans luft, som omgaf honom, och öfverhopad af
akademiskt praktiska göromål, som oupphörligt gripa
störande in i vetenskapsmannens egentliga lefnadsverk-
samhet, kunde han ej alltid beherska den stämning,
som deraf blef en följd. Den gaf sig utbrott äfven
vid tillfällen, som derför voro mindre lämpliga och då
sjelfbeherskning ger en beundransvärd hållning och
fasthet åt en rättänkande mans karakter. Men Geijer
saknade ej helt och hållet egenskaper, som utmärka
ögonblickets män. Han hade icke så litet sangvinism
i sin natur, intrycken voro lifliga, hastiga, man kunde
någon gång få se honom yrande eller sprittande af
munterhet och glädje. Derunder blottade sig hans god-
sinthet. Att stämningen hos en sådan man vexlade,
ju mera han bestämdes af inre mäktiga omständigheter,
var lika naturligt, som att äfven hans handling deraf
någon gång bar spår.
Vi sé emellertid här en svaghet, från hvilken -
ens de störste, de ädlaste män alltid äro fritagne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
