- Project Runeberg -  Götiska förbundet och dess hufvudmän / Götiska förbundet. Erik Gustaf Geijer /
338

(1878) [MARC] Author: Rudolf Hjärne
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

338

ej han sjelf plötsligen med ett kraftigt tag i soffans
bakre kant ryckt upp sin tunga kropp. Men strax
derefter sjönk hufvudet tillbaka mot en närståendes
bröst. Anden hade oförmärkt flytt.

Den 23 April 1847 bortgick från jorden en säll-
synt god och begåfvad ande, som värmt och förelyst
tusenden. Solens sjunkande ljus föll i det samma in
genom fönstret i hans boning och klockorna i den
närbelägna kyrkan, S:t Jacob, började att klämta till
aftonbön.

Kär för sina vänner, beundrad af alla, som kände
honom personligen eller genom hans sånger och skrifter,
en ära för sitt land och — jag må väl säga det —
en heder för mänskligheten, bland hvars prydnader han
var som människa, skall Geijer icke blifva glömd bland
de stora bilderna i det fosterländska minnets tempel.
Knappt mer än ett halft år förut hade han till stu-
denternas saknad lemnat Upsala, brännpunkten för hans
lifs verksamhet och strider. Nu återkom han vid löf-
sprickningstiden och mottogs af samma studentcorps
med florbehängda fanor. Under högtidlig tystnad led-
sagades hans stoft till sitt förvaringsrum. När det ned-
sänktes deri, stod aftonsolen vid yttersta synranden af
en klar, blå himmel, fanorna lutade, sakta fladdrande,
öfver den öppna griften, under det "Stilla skuggor" ljöd
som en hvilo- och en aftonpsalm. Det var den sista
gärd af tacksamhet och beundran, som lärjungar kunde
egna en lika ovanlig, som högt aktad lärare. Han
hade också tretton år förut, då han försakade en ho-
nom erbjuden biskopsstol, till dem, som offentligen hem-
buro honom sin hyllning derför, yttrat: "studenter! jag
vill lefva, jag vill dö för Er."

En sådan lärare försvinner ej spårlöst från jorden.
Hans inflytande är oberäkneligt. Säkerligen har mån-
gen af den tidens studenter i mognare år, då han skär-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:11:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gotforbund/1/0360.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free