Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Östergarn genom framlidne Tullinspeclor J. E. Stenberg. Lefver af
små kräftdjur (entomostracéer)1).
40. Brednäbbad Kantnål (Syngmthus typhle L.) Kallas
enligt benäget meddelande af Herr Adjunkten P. A. Säve på Fårön
för Sjönål (Sio-nal). Vanlig bland Zostera marina vid kusterna.
41. Lilla Hafsnålen (Scyphius ophidion L.) Tillsamman
med den föregående.
42. Ål (Murarna änguilla L.) Gotl. Al. Temligen allmän.
Om vårarne i träsk, som stå i förbindelse med hafvet2).
43. Vanlig Stör (Adpenser sfurio L.) På Fårö kallad
Styra, eljest Stör. Ej sällan i hafvet isynnerhet på östra sidan, der
man funnit ovanligt stora exemplar3).
44. Vanligt Nejonöga (Petromyzon fluviatilis L.) Enligt
P. A. Säve Nigenaugen. Enligt uppgift af Stuxberg äfven Sjuögon
kalladt. Hit hör sannoligt äfven namnet Sjuhulari. Lefver i Ihreoch
Gothems å, der det jemte den följande arten upptäcktes af C.
G. Cederström, samt i Östersjön vid Westergarn.
45. Igelnejonöga (Petromyzon Planeri Bloch). Hanne och
hona från Ihre å af C. G. Cederström. Denna fiskarts larvform,
den länge såsom sjelfständig art ansedda Linålen (Ammoeoetes bränehialis)
har äfven fångats af Baron Cederström i samma å.
Det gifves anledning förmoda, att ännu en eller annan art,
utom dessa 45, förekommer på och omkring Gotland. Ett par for-
1) På kuststräckan från Östergarn till Ljugarn såsom i Herrevik, Sandvik
m. fl. ställen förekommer denna fiskart rätt talrikt och fångas i icke
ringa mängd för att användas till agn, isynnerhet vid flundrefiske. (K.)
2) Fiskrarne på östra kusten skilja mellan två olika former af ål: den
ena gulaktig på undersidan af kroppen och med spetsigare nos; den andra
gråaktig pä undersidan och med trubbigare nos. Den förre fås på våren
och försommaren, synnerligen då aflaudsvind och byväder äro rådande; den
senare, som anses vara s. k. strykål, fås på eftersommaren, företrädesvis
efter stark pålandsvind. (K.)
3) I Wisby Veckoblad 1841 N:o 8 för den 21 Februari berättas: »För
någon tid sedan ilandslogs vid Tbomungs strand i Gothem en död Störfisk
af ovanlig storlek. Dess hela längd var omkring 7 alnar, dess största groflek
öfver 2 alnar i omkrets och 3 qvarter i diameter. Denna fisk har varit
en särdeles läckerbit för räfvar och roffåglar, som alltsedan den ilandslogs
hafva gjort täta påhelsningar derstädes och frossat på dess kött».
Nilsson uppgifver (Fiskarne sid. 702) 8 fot såsom det längsta måttet på
denna art, så att man kunde betvifla uppgiften om ett exemplar af 14 fots
längd, om ej all anledning funnes förhanden att antaga att den blifvit lemnad
af en högst samvetsgrann och pålitlig person. Dessutom omtalar Bloch,
att vid Elbemynningen ett exemplar fångats af 18 fots längd; Kroger (Danmarks
Fiske sid. 773) anför exemplar af 12 fots längd och v. der Hoeven
(Handbuch d. Zoologie p. 79) af 10 fot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
