- Project Runeberg -  Gotlands Konsthistoria / Första delen /
71

(1864-1866) Author: Carl Georg Brunius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i 05

nerlig förkofran, är uti sig uppenbart. Drottningen
bekymrade sig föga om landets uppkomst utan
hufvudsakligen om erhållande af inkomster derifrån. Landets
trångmål ökades i betydlig mån genom den pesl,
hvilken derstädes 1660—-1662 härjade. En stor
myckenhet ibland allmogen bortrycktes af den orsak, att de
friska ej skydde beröring med de angripna.

För att rätt utfå skatterna har Christina 1667 på
lo års lid upplåtit Gotland lill handelsmannen Jakob
Momma i Stockholm mol en bestämd summa. Denne
köpman erbjöd för inkomsterna af Gotland 21,000, men
drottningen begärde 24,000 riksdaler. Det är solklart,
att landet skulle på delta sätt nedtryckas och utsugas.
Emellertid blef Momma och hans broder två år
derefter adlade under namn af Reenstierna. Carl XI:s
förmyndare förordnade 1669 en kommission, som skulle
undersöka ställningen på Gotland och der afhjelpa
oredor. I den instruktion, hvilken gafs samma kommission,
säges, det rikets ständer ansett, att dylika arrenden äro
betänkliga, och alt kongl. maj:t icke vet, om de äro
skadliga, hvadan undersökning borde anställas, så att
deröfver kunde beslutas. Kommissionen ansåg
inbyggarne, som besvärade sig öfver åtskilliga trångmål, ha
stora fördelar i anseende till öns naturliga beskaffenhet.
J afseende på öfverklagade trångmål uppgafs, att
allmogen lefde öfver sin förmåga och att både presterne och
länsmännen begagnade ödesgårdar till gräsbete, hvadan
desamma ej fingo upptagas. Derjemte säges, att en
hufvudorsak till bondens förderf, är dess lättja, emedan
han är alldeles overksam, såvida ban icke drifves af
en nödvändighet, och emedan han likväl blott arbetar
halfva dagen. Det ligger ej uti vår afsigt att närmare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:13:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gotlkonsth/1/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free