Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stora Nygatan med Synagogan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kehren, jetzt empfehlen wir die Ansichten zur
liechten Deiner ungestörten Aufmerksamkeit. Die Stelle,
auf der jetzt diese Häuserreihe prangt, war vor 10
Jahren noch ein wüster Platz, und noch weitere
10 Jahr zurück tummelten hier spielende Kinder
auf Wällen u id Bastionen, Ueberbleibsel des
Festungsgürtels, der Gothenburg umschloss.
Unter den Gebäuden fesselt das eine deinen
Blick durch seinen eigenthümlichen Styl und
Kuppelschmuck, auf denen du das mystische Tetragram
erblickst. Dies hübsche maurisch-byzanthinische
Gebäude ist die mosaische Synagoge. Sie hätte
einen ändern, weniger versteckten Platz haben
können, doch der Traditionen Macht hat sich bei der
Frage um ihre Lage geltend gemacht — die
frommen Rabbiner sagen, eine Synagoge muss tief
liegen, denn es heisst in der Schrift : „aus der Tiefe
rufe ich zu dir, Herr!“ Um doch nicht allzu sehr
eingeengt zu werden durch hohe Privathäuser, hat
man ihr auf jeder Seite ein hübsches zweistöckiges
Haus zum Nachbarn gegeben. Ich möchte, wir
wären bei der Einweihung der Synagoge
gegenwärtig gewesen, die im Octbr. 1855 stattfand. Vor-
• . . i i
uvtheilsvolle Unverträglichkeit konnte man dem
Mosaismus bei dieser Gelegenheit nicht vorwerfen.
Ein Katholik hatte die schönen Hymnen, zu denen
ein Protestant den Text geschrieben componirt und
dirigirte sie; und Protestanten erhoben mit
Abrahams Nachkommen ihre Stimmen, Jehovah zu
preisen. — Au dunkeln Abenden sieht der Wanderer
einen schwachen Lichtschimmer durch das
dreifach durchbrochene Fenster. Dieser Schein kommt
von einer beständig brennenden Lampe, angezündet
an eine Flamme, die aus einer Synagoge des
Auslandes geholt ward. Und diese war wieder
angezündet bei einer ändern, die nach der Tradition
durch tausend Jahre brannte. Das Feuer ist
dasselbe in der Sonne, im Vulcan, im
Phosphorhölzchen; aber die ewige Lampe, gewartet von treuen
Händen, ist ein schönes und ergreifendes Bild der
Religion, wie sie leuchtet durch alle Zeiten für
kommende und vergehende Geschlechter.
svällande medja söndersprängde. Bland
byggnaderna fästes din blick vid en, som är utmärkt
genom sin egendomliga stil och prydd med kupoler,
på hvilka du ser det mystiska tetragrammet.
Denna vackra inorisk-byzantinska byggnad är mosaiska
församlingens synagoga. Hon borde fatt en annan,
mindre bortskymd plats; men traditionens inagt har
gjort sig gällande i fråga om hennes läge — en
synagoga, säga de fromma rabbinerna, bör ligga
djupt, ty det heter i skriften: ,.ur djupet ropar
jagtill dig, Herre!’1 För att dock ej blifva alltför klämd
mellan högresta privatboningar, har man gifvit
henne de der nätta tvåvåningshusen till grannar, en på
hvardera sidan. Jag önskaj-, att du, som jag, hade
bevistat Göteborgska synagogans invigning, som
egde rum i Oktober 18*55. Fördomsfull
ofördragsamhet kan man ej tillvita Mosaismen sådan hon
visade sig då. En katholik hade komponerat och
ledde de sköna hymner, som då uppstämdes; en
protestant hade skrifvit texten till dem, och
protestanter höjde med Abrahams ättlingar sina röster
till att lofva Jehovah. — Under mörka qvällar ser
vandraren ett svagt ljussken genom det der
tredubbla genombrutna fönstret. Ljusskimret kommer
från en ständigt brinnande lampa, tänd med en
låga, som hemtats från en synagoga i utlandet. Och
den sistnämnda åter har tändt sin lampa vid en
annan, som enligt traditionen brunnit genom tusen
år. Elden är densamma i solen, i vulkanen, i
fosforstickan; men den eviga lampan, vårdad af
trogna händer, är en skön och gripande bild af
religionen, som lyser genom tiderna för kommande och
försvinnande siägten.
När vår båtT svängt om hörnet der borta, skola
nya utsigter, täflande med denna, möta oss. Vi
skola till venster se Kungsparken, nya theateru och
bakom alléen den nyss färdiga Hagakyrkans smärta
götiska spira; till höger kungstorget med dess
ba-zarer, det stora halfcirkelforiniga sjukhuset, engelska
kyrkan, det citadellika artilleriförrådshuset,
fisktorget med dess bazarer o. s. v., allt nyuppståndna
anläggningar. Och när vi kommit till Pustervik,
sluta vi vår båtfart, stärkta i den öfvertygelse, att
Göteborg, att döma af dess hitintills visade
utveckling, går en stolt och herrlig framtid till mötes.
Victor Rydberg.
soon broke. Amongst the houses one particularly
attracts our attention, which is remarkable by its
peculiar style with its cupolas, and mystic
tetragrams. This beautiful building of the byzantine
school is the Synagogue of the Jews. It ought to
have another, less hidden place; but the power of
tradition was formost in the question about its
situation •— a synagogue, the pious rabbins say, must
be situated low, for Holy Scripture says: „From
the deep I call to thee, O Lord.“ — That it might
however not be too much obstructed yonder pretty
two story houses have been erected on either side.
1 wish you could have been present, at the
consecration of the ’synagogue, which took place in
October 1855. Prejudicial incompatibility the Jews can
certainly not be reproached with as they then
appeared. A catholic composed and directed the
beautiful hymns, that were sung; a protestant had
written the words and protestants together with the
descendants of Abraham were raising their voices
to praise Jehovah. On dark nights the wayfarer
may see a dim light shining through yonder
window. This comes from a lamp, which, always
burning, was lit with a flame fetched from some
synagogue abroad. The latter again has lit its lamp at
another one, which according to tradition has been
burning through thousands of years. Fire is the
same in the sun, in the volcano and in the lucifer
match; but the eternal lamp, tended by faithful
hands, is a beautiful and touching picture of
religion, that is shining through all times for going as
well as coming generations.
When our boat has passed yonder corner, new
views will strike our eyes. We see on the left
lvungsparken (King’s Park), the new theatre and
the graceful gothic spire of the new Hagachurch;
and on the right Kungstorget (King’-s square) with
its bazaars, the great semicircular hospital, the
castlelike artillery storehouse, the fishmarket with its
bazaars and other newly erected buildings. And
when, at last arrived at Pustervik we conclude our
excursion, we are strenghtened by the conviction,
that Gothenburg, to judge from its development
until now is hastening on towards a proud and
glorious future. ■
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>