Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Särö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nennen wir noch Johan Jakob Berzelins und Erik
Gustaf Geyer, — bedarf es wohl mehr als zweier
solcher Namen, um zu sagen, Sftrö hat.
Denkwürdigkeiten? Die Ivinder des Kieichthums, welche den
bei Weitem grössten Bestandteil in Särö’s
Gesellschaftsleben bilden, sind gewöhnlich vergessen, sobald
sie das Zeitliche gesegnet, während Jenen, welche
ihre Kräfte zur Erweiterung des Geistigen
anwenden, ohne danach zu streben, das Loos der
Unsterblichkeit zu Theil wird.
Man behauptet von dem gesellschaftlichen Leben
Särü’s, es sei steif. Wir glauben, dass dieses nur
scheinbar, denn das Familienleben, wo es recht
Wurzel geschlagen, bildet in seinem Kreise in guter
Beziehung einen Geist der Selbstgenügsamkeit, heran,
ein Gefühl, welches unter seinen Nächsten seine
Welt sucht und desshalb, den Fremden, obgleich
willkommen doch nicht suchen lässt.
Unser Bild stellt Särö dar, wo man sich ihm
von der Landseit.e nähert. Doch verbergen die
waldbekränzten Berge und Thäler den Reichthum,
von bald wilden, bald lieblichen und lachenden
Scenereien, vor unsern Blicken, welche würdig sind,
ein Album für sich zu bilden, wenn sic dargestellt
werden sollten, auch werden wir unzweifelhaft
früher oder später ein solches erhalten.
i
:
:
I
i
i
!
zelius och Erik Gustaf Geijer. Hvad behöfver man
mer än tvenne sådane män, för att säga, att Särö
har minnen? De rikedomens barn, som utvalt Särö
till sommarresidens och bilda den mägtigaste
beståndsdelen af dess sällskapslif, de äro vanligen
glömda, sedan de blifvit nedmyllade; de, som rikta
sina krafter på förvärf inom andens verld. få stundom,
utan att eftersträfva de’, odödlighetens lott som
ersättning för sina lätt burna jordiska försakelser
Särös sällskapslif under sommaren påstås vara
stelt. Vi tro, att det endast ser så ut.
Familje-lifvet, der det slagit ut i sin vackraste blomma,
skapar inom sina kretsar en anda af sjelftillräcklighet
i god mening, en känsla, att man bland sina
närmaste har sin verld, och denna känsla gör den
vanlige främlingen, om än välkommen, så likväl
icke eftersökt. ,
Vår planche framställer en utsigt af Särö, som
öppnar sig för blicken, när man landvägen nalkas
stället. Men de skogbetäckta bergen och dalarne
mellan dem dölja för vår blick rikedomar af än
vilda, än ljufva och leende taflor, hvilka kräfde ett
album för sig, om de skulle framställas, och
otvif-velaktigt en gång få ett sådant.
Victor Rydberg.
and his august spouse besides Th. KB. HH. Prince
Augustus and Priiicess Eugenie.
Among the many celebrities, who have visited
Sari), we may mention Joh. Jacob Berzelius find
Erik Gustaf Geijer. What more is required than
two such names, to show that SiLro also has its
recollections? The childern of wealth, who have
chosen Sari) as their summer-residencc and who
form by far the greatest portion of its society, are
generally hidden from view after they once have
settled down; but those, who give their life to the
work in the spiritual world, obtain often without,
striving for it, the lot of immortality as a
recompense for their less enviable earthly position.
The social life in Sari) during the summer is
said to be dull. We trust that it only has the
appearance of dulness. The family-life, where it has
opened into blossom, creates within its own circle
a spirit of self-sufficiency in the better meaning of
the word, a feeling which causes the circle of the
most intimate friends to form its world and this
feeling, although it welcomes the friendly stranger,
does not look for, nor seek him.
Our picture represents a view of Sari), which
opens to the eye, when approaching the island by
land. The wood covered mountains and the valleys
between them hide from our eyes the beauties of
a sometimes wild sometimes smiling landscape, which
would require a whole album to appreciate it in all
its riches, but which we doubtlessly shall get
some day.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
