Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Göteborg (Vestra delen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
GOTHENBURG.
GÖTEBORG.
(Yestra delen.)
GOTHENBURG,
Westlicher Theil.
ir befinden uns noch einmal auf dem lieblichen
Landgute Anneberg und betrachten von seinen
idyllischen Hügeln das grossartige Rundgemälde,
welches sich uns.ern Blicken darbietet. Die behörnten
Philosophen, die wir hier oben fanden, haben ihr
tiefsinniges Problem, welches ohne Zweifel den
Mysterien der Verdauung angehörte, gelöst. Dagegen
entdecken wir plötzlich einen anderen, der
epikureischen Schule angehörenden Philosophen, der die
Martinsgans verspeist, wo und wann er sie findet,
ohne sich gerade an den Almanach zu kehren. Er
entschwindet bald unsern Blicken, und wir
überliefern ihn gern seinem Schicksale und wenden uns
unserem Bilde zu. Denn nicht die lebenden Wesen
bilden den grossartigen Character einer Landschaft,
sondern Berge, Ströme, Seen und die menschlichen
W ohnungen.
Den Hintergrund unseres Bildes nehmen
Hi-sing8 kahle Ber^e und Götha Elf ein. Zwischen
dem Elf und dem pittoresken Vordergründe mit
seinem Fels und seinen Baumparthien liegt der jetzt
zu betrachtende Theil der Stadt.
Rechts siehst du ein ungeheures Hufeisen,
"welches sich auf ein, dem alten, rasirten
Festungswalle angehöriges, vorspringendes Dreieck
verloren. Bist du in der dänischen Litteratur zu
Hause, so erinnerst du dich sicher eines kleinen
Gedichtes, welches von dem Schmidt auf Helgoland
erzählt. Dieser musste eines Nachts einem riesigen
Reiter, welcher auf einem achtfüssigen Pferde über
das Meer gekommen, ein Hufeisen schmieden,
welkes dieses verloren. Odin war der Reiter, und
Sleip-ner sein Pferd, und das Hufeisen, welches dieses
merkwürdige Thier verloren, war gerade das Obige.
Ich will jedoch die Richtigkeit dieser
Behauptung nicht beschwören, denn andere Leute sagen,
dieses Hufeisen sei ein grossartiges_ Krankenhaus,
gebaut nach der Zeichnung des Architecten,
Lieutenant Gegerfeldt, gegründet im Jahre 1848 und
vollendet 1855 für eine Summe von c:a 250,090 R:dr
*o. Nun kannst du ja glauben, was du willst.
nnu en gång dender idylliska kullen, från
hvilken . vi förr hafva kastat en blick öfver vår stad!
Vi stå ännu en gång på det täcka landeriet
Anne-bergs egor, för att betrakta den storartade
rundmålning, som landskapet härifrån erbjuder oss. De
be-hornade filosofer, vi sednast träffade häruppe, hafva
begifvit sig bort, sedan de löst sitt djupsinniga
problem, hvilket utan tvifvel gällde idislingens
mysterier. Deremot, medan vi göra oss i ordning att
skärskåda vår tafia, upptäcka vi helt plötsligt ett
annat slags filosof, en orolig en, som icke ger sig
tid att grubbla öfver idislingen, hvilken för öfrigt
ej ingår i lians filosofiska system, en skarpsinnig
gynnare som tillhör epikureiska skolan och spisar
Mårtens gås när som helst, utan att se i almanachan.
Nu är han borta, men vi märkte nog, att han var
förvånande lik en räf. Han såg glad ut och
tycktes komma från staden. Kanske har han med
bundt-makarne derstädes uppgjort en lyckad affär, som
icke gälde hans eget skinn, eller har han kanske
rymt från någon egare, som haft honom gömd bakom
örat. Hvilketdera som helst, vi lemna honom åt sitt
öde och vända oss till vår utsigt. Det är icke så
mycket de med frivillig rörelse begåfvade organismerna,
icke Faunans märkligheter sådane som nämnde hr
passagerare, hvilka ge åt ett stort landskap dess
karakter: det är Florans barn, samt bergen, vattnen
och menniskornas boningar.
Bakgrunden i vår tafia intages af Hisingens
nakna berg och Göta elf. Mellan elfven och den
pittoreska förgrunden med dess klippor och
löfpar-tier ligger den del af staden, på hvilken vi nu rikta
vår blick.
Längst till höger ser du en ofantlig hästsko
tappad på en framskjutande trekant, som tillhört det
gamla nedrifna fästningsverket kring staden. Du,
som är hemma i danska litteraturen, mins utan
tvifvel en liten dikt om smeden på Helgoland. Denne
fick en vacker natt smida en hästsko åt en
jetteryttare, som kommit ridande öfver hafvet på en
åtta-fotad gångare. Ryttaren var Odin, hästen var Sleip-
(The AYestend.)
/INuce more we are looking down from that idyllic
hill, from which already before our eyes
hafve been wandering over our town. We are
standing once more on the pretty property of Anneberg,
in order to contemplate the grand panorama, which
the scene offers. The horned philosophers, we saw
in our first picture, have dissappeared after
dissolving their difficult problem, concerning doubtlessly
the misteries of the red bilberries. But while
preparing to look at our picture, we perceive suddenly
another kind of philosopher instead, a very restless
one, who does not condescend to nibble bilberries,
which do not form part of his philosophy — an
acute fellow, who belongs to the epicurean school
and dines on Martins goose -whenever it is possible
and without looking at the almanach. Now he has
dissappeared, but we saw, that he ressembled a fox
most remarkably. He looked glad and seemed to ,
be coining from town, where he has perhaps
concluded a good affair, which did not concern his
own skin, or perhaps he has escaped from
somebody who kept him hidden behind his ear.
Whichever may be the case, we leave him to his fate
and turn to our view. It is not only beings gifted
with free motion, that give a landscape its
character: they are Flora’s childern, the mountains, the
water and the dwellings of man.
The background of our pictu.ie is occupied by
the pretty hills of Hissingen aud the river Gotha
elf. Between the river and the picturesque
foreground with its rocky and woodcovered scene, is a
part of the town lying, which now attracts our eyes.
Farthest towards the right you percive a
horseshoe lost on a projecting triangle, which belonged
to the old fortifications of the town. \ ou, who are
well versed in danish litterature, must doubtlessly
remember a little poem of a smith on the island of
Helgoland. He was once obliged to forge during
the night a horsechoe for a giant-knight, who had
come far over the sea ou a cightfooted horse. The
horseman was Odin, the horse Sleipner, and the
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
