Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Östra Hamngatan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ÖSTLICH! HAFENSTRASSE.
ÖSTRA HAMNGATAN.
EAST HARBOOR STREET.
othenburg, das in einem poetischen Entzücken
einst mit der stattlichen Bezeichnung von
Schwedens Venedig benannt worden ist, hat die Ehre
dieses Namens wohl seinen Kanälen und vielen
Brücken zu verdanken. Doch müssen wir trotz
dieser Aehnlichkeiten 2ugeben, dass dieser Vergleich
bedeutend gesucht ist, und gewiss nicht das
bezeichnet, was man damit ausdrücken wollte. Unsre
gute Stadt kann sowohl stolz wie schön sein,
Kanüle und Brücken haben, ohne dass wir uns deshalb
erdreisten sollten, sie als so unübertrefflich
grossartig Und merkwürdig anzusehen, dass wir das
weltberühmte Venedig in den Kreis unsrer
Vergleichung ziehen.
_ Diesmal wollen wii Gothenburg von der
südlichen Seite betrachten. Nachdem wir das neue
Theater und die Brücke passirt haben, die von
diesem über den südlichen Wallgraben führt, fassen
wir Posto auf dem offnen Platz, der von dieser
Seite das eigentliche Entree in die Stadt bildet. Hier
ungefähr stand in frühem Tagen das sogenannte
alte Thor, ein Meisterwerk architectonischer
Baukunst aus den Zeiten, wo die Befestigung der Stadt
geschah. Wie so manches andre Gute aus
verflossenen Jahrhunderten, musste auch dieses dem
Nützlichkeitsprincip der neuern Zeit weichen. Um,
w}e man sagte, den Eintritt in die Stadt zu
erleichtern, musste es vetschwinden und dient nun als
Unterlage zu der neuer. Schiffsbrücke. Den Werth
der öconomischen Berechnung in dieser Beziehung
wollen wir gewiss nicat bestreiten, was aber den
Geschmack für das Schöne, für das alterthümlich
Merkwürdige anbetrifft, so–-! Zu einiger
Entschuldigung aber müssen wir bemerken, dass diese
Verwendung, die mancher Kunstfreund Vandalismus
• nennen dürfte, vor einigen 20 Jahren geschah.
Man bekam jedoch, was man wünschte, einen
Ueberblick, der den Eintritt zu „östra Hamngata“
vollkommen unbeengt gewährte. Indess ist dieser
Platz,^ der durch seine Lage an der schönsten Seite
der Stadt, der südlichen, eine Zierde Gothenburgs
sein sollte, es jetzt keinesweges. Dagegen protestiren
öteborg, som någon gång i poetisk förtjusning
blifvit benämndt med det ståtliga epithetet
Soerges Venedig, skulle väl hafva sina kanaler och
sina talrika bry^or att tacka för äran af ett sådant
namn. l)ock må vi, trots dessa jemförelsepunkter,
medgifva att paralellen är något hårdragen och
visserligen ej beteknar, livad man med densamme
afser. Vår goda stad kan vara både stolt och skön,
hafva både kanaler och broar, utan att vi derföre
må fördrista oss att anse densamma så
öfversvin-neli"en ståtlig och märkvärdig, att vi indraga det
verldsbekanta Venedig inom kretsen af vår jemförelse.
Denna gåucr företaga vi oss att betrakta
Göteborg från dess södra sida. Sedan vi passerat Nya
Teatern och den brygga, som från densamma förer
öfver södra Vallgrafven, fatta vi posto på den
öppna plan, som utgör sjelfva entreen till staden från
denna sida. Här ungefär var i fordna dagar
belägen den så kallade Gamla Port, ett mästerstycke
af arkitektonisk konst ifrån tiderna för stadens
befästning. Såsom mycket annat godt från försvunna
århundraden fick den vika för nyare dagars
utili-serin<rsben-äi\ För att, såsom man sade, underlätta
inträdet i’"staden, måste den skaffas undan. Nu lärer
den ligga såsom underlag för nya Skeppsbron.
Värdet af den ekonomiska beräkningen i denna
åtgärd kunna vi visst ej bestrida; men smaken för
det sköna, för det ålderdomligt märkvärdiga–!
Auteknas bör, för bättre minnes skull, att denna
destruktion, mången konstvän skulle kalla den
vandalism, skedde för ett par och tjugo år sedan.
Man fick emellertid livad man önskade, ett
.tomgap, som högst oskönt öppnar tillträdet till Östra
Hamngatan. Denna plats, som genom sitt läge vid
stadens vackraste sida, eller den södra, kunnat, vara
en prydnad för staden, är det ingalunda nu.
Derföre ansvara de, som på sednare tider härstädes
uppfört hus, hvilka, beräknade på allting annat än
smak och konst, gifva den till Göteborg
anländande främlingen en ganska oklar föreställning om
skön-hetssinnet °hos de goda innevånarne i Göteborg.
Det är avenyen från’denna punkt tagen, utefter
othenburg, which has sometimes in a fit of
poetical rapture, been grandiloquently termed
the Venice of Sweden, owes, doubtless, the honor
of this denomination to its bridges and canals.
Yet, despite these points of similitude, we must say,
that the comparison is somewhat finedrawn, and
is certainly, not expressive of what is intended by it.
Our good" city may be both proud and beautiiul,
and may have both canals and bridges, without
making; us so presumptuous as to consider it so
transcendentally grand and remarkable as to
warrant our calling the universally celebrated city of
Venice within the scope of our comparisons.
This time we will take a view of Gothenburg
from the south side. Having passed the New Theatre
and crossed the bridge leading from it across the
south arm of the moat, we will take our position
in the open space which forms the entry to the city
from this side. At this point, was in former days,
the site of the so called „Old Gate“, a master piece
of architecture, from the days when the city was
fortified. Like many other good things of by-gone
centuries, this gate was also doomed to yield to
the utilitarian principles of modern days. In order
to facilitale the entrance to the city, as it was said,
it was obliged to yield. It is now said to form
part of the foundation of the new ship-wharf. The
value of this economical calculation, we can certainly
not dispute; but the taste for the beautiful, for the
remarkable things of antiquity, where are they? "W e
cannot, however, avoid mentioning that this
destruction, nay, what many a friend of art would term
vandalism was perpetrated no farther back than
some twenty years ago. The required desideratum
was, however, obtained an empty gap; which most
unhansomely opens the passage to East Harbour
Street. This space which might be an ornament to
the city, on account of its situation in the
handsomest, qr south part of it, is now anything but
what it might and ought to be. But those who have
of late years erected houses, calculated to represent
anything but taste and art, must answer for having
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
