- Project Runeberg -  Gotska Sandön /
9

(1946) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gotska Sandön

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

följa örnarnas flykt med kisande ögon och plocka bort
barr ur den gula bröstraggen, sett honom polera de
svarta hornen mot ekarnas bark, hört honom bräka
som en bock av brånad och sett glansdagrarna på hans
ebenholtsfärgade klövar, när han full av lättjefull
lystnad sträckte dem mot himlen från sin röda bädd
av smultronstånd, som han avbetade med blixtrande
tänder och purpurfärgad tunga.

I Sandöns furor bo de mystiska hamadryaderna,
vilkas öden bero av det träd, där var och en tagit sitt
hemvist. Dryaderna äro lyckligare. De äro icke
oupplösligt förbundna med sina träd. Vi erinra oss att
Eurydike, Orpheus’ gemål, var en dryad. Men
hamadryaderna få icke lämna sina träd, även om Homeros
försäkrar att de stundom flydde för att offra åt
Afrodite i Satyrernas grottor. Å nej — Sandöns
hamadryader bo kvar i sina ekar och furor och bestraffa
allvarligt var och en som med grova och
helgerånande händer rör vid deras bostäder. Det går
förbannelse ut över den som skadar något på Gotska
Sandön. Det har visat sig att man förlorar på att
störa en hamadryad. Varje yxhugg, varje sågsnitt i ett
paradis är ett brott mot de heliga andar som befolka
träden i dess fridlysta lundar.

Men Pan är en vig klättrare och hamadryaderna
kunna icke fly ur träden. Det finns mittpå ön ett snår,
en lund med kraftigt gräs och starka och fagra blommor.
Den är omgiven av jättefuror. Jag kom dit tyst
och smygande, ty jag ville icke störa. Men i paniska
lundar kan man icke gå nog ljudlöst. Solen brände
och jag hade gjort en stor lov för att icke komma i
närheten av kungsörnens bo. Jag badade i svett, ty

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:14:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gotska/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free