Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gotska Sandön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi gå genom en vacker tallskog till Gamla Gården.
I den huslänga jag tecknat med så dålig beräkning att
papperet i skissboken inte räckte till, ha många av de
människor, jag redan skrivit om, haft sin varelse och
dött. Här utanför på gårdsplanen låg fyrvaktaren jag
nyss talade om och lockade på sina höns för att få det
grövre materialet till äggtoddy. Här i den underliga
stugan bodde Madam Söderlund, spådde i kort och
bjöd på kask mot reumatism. När jag första gången
gick in där, hittade jag en besynnerlig hatt från
60-talet och en krinolin, som säkerligen tillhört
landshövdingskan Gyllenram i Visby. Jag har redan talat om
Madams förhållande till landshövdingen. Här bodde
rövare Gothberg med sina drängar och pigor, som han
lärde strandröveriets konst. Och här bodde gubben
Halling — redan omtalad, fast han stundom slog sig
ner i Österbo för att få vara ensam om sitt härliga
strandfynd — 3 fat portvin, som drivit i land på olika
platser, ett vid Vässesten, ett utanför Brausten och ett
vid Kyrkudden. Dagligen gick han och såg efter vrak
i stränderna och glömde icke att hälsa på sina
portvinsfat. Han gick ön runt och drack söderns härligaste
druva. Det sades att han fick ont i båda stortårna, en
herrskapsåkomma, som vem som helst kunde avundas
honom. Portvin och stekta flundror — sådan var
dieten.
Strax vid Gården finns ett litet bestånd av
Orobanche.
Första gången jag var vid gården var jag ensam.
De gamla stugorna, som nu äro borta och ha ersatts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
