Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gotska Sandön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vattnet var varmt och skönt och han simmade i land
på en ö, där han lade sig att sova.
Efter några timmar saknades den försvunne och
en båt sattes ut. Man rodde åt det håll man sist hade
sett honom ombord. Det fanns ju egentligen intet
hopp att få tag i honom, men svenska sjömän äro
kamrater. Från en liten ö jumpade en massa alligatorer
i sjön vid båtens annalkande. Men ett av djuren
rörde sig icke. Man närmade sig för att undersöka
hur en sådan mackapär kunde se ut på nära håll.
Det var Harström som sovit mittibland vidundren.
Han sov än.
Fyrmästaren kunde illusoriskt framställa sitt
fyrbiträde Ferdinand som en dag infann sig på
ämbetsrummet med den ena kinden uppsvullnad till
monstruositet, ty han hade tandvärk, icke vanlig sådan,
utan begreppet tandvärk.
»Alla tänderna äro ruttna utom på den sidan där
jag har snuset. Om jag ändå haft vett att lägga snus
på båda sidor!» En hjärtesuck.
Ferdinand var från Grisslehamn, där den
intresserade läsaren kan få goda läromästare i
snustuggningens konst.
»Det är underligt att de präster, som förr i världen
å ämbetets vägnar besökte Sandön, i allmänhet voro
livrädda på sjön, så snart det började dra aldrig så
litet», sade fyrmästareni. Åtminstone begrep fyrbiträdet
Pettersson icke orsaken. Han sade:
»Dä faen mä prästerna, som inte gör annat än
läser å ber, att di tror faen ska ta dom så snart di
kommer på sjön. Som för exempel när jag seglade
hem kyrkherrn sist, så kom dä en liten fruntimmersbris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
