Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alonzo. En storljugare är lian.
Mateo. Jag· kan sätta min själ i pant på att
mina berättelser äro sanna. De lia gått från far
till son bland oss sedan urminnes tid.
alonzo. Här måtte lia funnits en talrik sam-
ling hedersman i alla tider?
josé. (Lutan höres åter.) Ni darrar, bara ni
hör den underbara lutan! Det är sannolikt någon
gammal afliden molir, som trakterar den så väl?
MATEO. Nej, det är en ung flicka, vid lika fullt
lif, som ni och jag. Lutan har gått i arf inom
hennes slägt.
Inez. Hur kom den från början i dess ego?
Berätta !
MATEO. För många år sedan — mohrernas
välde var då för länge sedan brutet — bodde här
en af förfädren till dem, som nu lefva och vistas der
i tornet. Han hade en skön dotter, hvilken plågades
af en olycklig kärlek, och som om qvällarne brukade
sitta invid fontänen, der vi nu befinna oss, och gifva
luft åt den sorg, som tärde henne. Det finns en
sång om Jacinta — så hette flickan — vill ni höra
den? (De gifva ett jakande tecken.)
Aria och Melodram.
Solen sjunker sakta fjerran,
Färgar bergets toppar röda:
Vilda, mäktiga Sierran
Högre, högre synes glöda.
Skuggor öfver Darros vatten
Och dess lundar snart sig sänka,
Svagt fontänens strålar blänka,
Der Jacinta bidar natten.
Osedd här hon kan af alla
Smärtans heta tårar fälla;
Ned i Mohrens svala källa
Tunga, strida droppar falla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
