Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Om Första Fögderiet - I. Siende Härad - 2. Tilbärga sockn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om Första Fögderiet. 197
en frögdefull upståndelse (f). Altaretaflan har blifwit hitskänkt
nyligen af Herr Landshöfdingen och Riddaren Petter Drufwa.
(f) Dessa twänne Fruer/ Margareta Nils Dotter til Holm och
Ursilia Nils Dotter til Rebro/ woro Systrar och til ätten Hästhufwud:
Brodren war Otto Nilsson (Hästhufwud)/ som wid år 1540 wardt Do-
mare i Dalarne (cfr. supra OC. I. p. 22). Detta Rebro är nu et mantal
Frälse; men har i fordna tider warit en stor gård/ hwarest teckn til
grundwalar och många hus synas. Måns Jönsson Höfwitsman på
Wästerås/ som i Kon. Christierns Tyrans tid blef oskyldigt afrättad
år 1520/ hwarom förr är sagt (v. supra C. I. p. 33), har ägdt denna gård.
Uti Kyrkans Minnesbok står en underlig händelse anförd om en Lieut-
nant wid Cavalleriet/ Israel Olofsson Färling, som bodt här i sock-
nen på Nible wid år 1660/ nämligen: « År 1664 den 17 October blef Lieut-
nant Färling här i Församlingen död och kom icke sedan at så snart
begrafwas/ utan stod lik i 6 weckor ongefär til första Söndagen i Ad-
wentet: Tå skulle han med Lik-process begrafwas. Lördagen förut/
enär ringarena och gräfwarena/ sedan de kommit ifrån Kyrkan/ såto och
tracterade sig/ litet förr än solen gick neder/ skulle torp-hustrun Kirstin
bära in en wed famn i salen/ där Lieutenanten låg lik: Förrän hon
kom in/ satt han uppe i Lik-kistan/ och när hon kom in med wedfamnen/
sade han til henne: Hustru Kirstin gif mig mina böxor och tåfflor/
hwarwid hon föll dånande af häpenhet neder med wedfamnen. Gåssen
Olof Larsson, som då tjente hos honom/ sprang til henne/ undrade
hwad henne felade/ efter hon låg lika som död på gålfwet. Då han kom
in i salen/ sade Lieutenanten til honom/ Gif mig Olle mina böxor och
tåfflor. Han bäfwandes och häpen kom in med hans swarta Sammets-
böxor/ och i det samma reste Lieutenanten sig up utur Lik-kistan/ då
kälen och mycken swett och blod hade runnit af honom/ säjande: Hwad
är det jag ligger här? Lieutenants Far/swarade Olof, I hafwen legat
lik. Åh intet swarade Lieutenanten/ Du säger intet sant. Tå wände
han sig om och såg på sig/ säjande: Jag undrar/ om det är sant.
Därpå ledde de honom i andra stufwan/ der likgräfware och ringarena
tracterades/ hwilke/ när de åter sågo honom nu lefwande/ blefwo alle
fulle af förskräckelse. Lieutenanten bad dem intet rädas för honom/ utan
han tog på sig klädren och sade både til gåssen Olof, såsom ock til
drängen Per Olsson, hwilken äfwen då tjente hos honom/ således:
Emedan Gud har gifwit mig igen min siäl/ så faren åstad och
säjen dem alla återbud; som budne äro til mit graföl: Komma de
alle/ som äro budne/ wilja de hafwa något til bästa. Därpå redo
de åstad til Balunda/ Romfärtuna och Iresta socknar hela natten och
sade dem återbud/ som woro budne/ som han hade befalt; ty dagen der-
på/ som war första Adwents Söndagen/ skulle han begrafwas. Sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
