Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Hvad nytta hur jag väl af en tiggares vänskap!
— snäste soldaten och stängde igen vaktgluggen.
— Det var den första vännen — suckade Osman
— men jag vill trösta mig; mina embetsmän och alla
mina förmögna borgare, hvilkas lycka jag sökt att
bereda, skola säkert bättre taga emot sin vän.
Osman väntade utanför staden, tills det blef qväll:
då smög han fram till ett ställe af stadsmuren, der det
var möjligt att stiga öfver. Lyckligt och väl kommen
på andra sidan, såg han sig i en trädgård, som tillhörde
en af hans förmögnaste borgare. Mellan myrtenhäckarne
märkte han, huru ljusen strålade ur den palatslika
byggnadens fönster, och hur en samling menniskor rörde
sig der inne.
— Han håller gästabud — tänkte Osman — der
äro många af mina vänner församlade, och jag vill
anropa deras bistånd.
Och Osman ställde sina steg mellan blomsterrabatterna
rakt fram till den rikt upplysta portalen: der
fanns ingen, som hindrade honom, och frimodigt trädde
han uppför trapporna och in i salen bland de guldsmidda
herrarne, helsande dem högt: — Frid vare med
eder, mina vänner!«
Vid denna helsning blef det tyst och stilla i salen,
och allas ögon riktades först på den nykomne gästen
och sedan frågande på hyarandra. Alla hade de känt
igen sin vän, konungen, oaktadt hans trasiga kläder;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
