Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från ett af dem i land och ställde sig i dubbla led
framför konungens skepp, afvaktande hans befallningar.
Och konungen blickade strängt, men ändock sorgset,
ut öfver hopen, och en djup suck steg från hans
innersta hjerta, innan han höjde sin röst:
— Du, Maltos, kallade dig »konungens trognaste
och bäste vän», och likväl ville du stöta dolken i mitt
hjerta. Du, Zirma, lofvade att älska mig, så länge
ditt hjerta hade lif; och ändock förkastade du mig för
en annan. I alle, som i går gladdens på festen, hafven
lofvat mig vänskap intill döden, och ändock blef jag
som en hund jagad ifrån er. Gån alla ombord på
skeppet!
Kämparne togo Maltos och Zirma och alla dem,
som jagat konungen från festen, och förde dem ombord
på skeppet, som sedan fick följa med floden ut till
hafvet, der de trolösa vännerna, den ena efter den
andra, uppslukades af de rasande böljorna.
Och konungen höjde åter sin röst och sade:
— Du, som icke lofvat mig vänskap, men ändock
velat offra allt för mig, kom och sätt dig vid min
högra sida! Och skatten, som du dolt för verldens
blickar, skänk den åt mig! Må ditt barn som
drottning hvila vid mitt hjerta!
Och kämparne lyftade på sköldar den gamle tiggaren
och hans skatt upp till konungen, som först omfamnade
den gamle och sedan slöt sin rodnande brud
till sitt bröst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
