Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alla hans tankar återvände till trädgården och den
röda rosen.
Solen steg till sin middagshöjd och lyste klar ned
på blommorna i trädgården, och fjärilarne voro der alla,
ja, ännu en till; men den nykomne fördunklade de
ändra, ty han var så stor och lysande skön, hans vingar
skeno som klaraste guld, och likt eldkol gnistrade
hans ögon.
När den guldglänsande fjäriln flög förbi blommorna
i trädgården, så sågo de alla så ömt på honom, ty han
var långt vackrare än de andra, den vackraste de någonsin
sett; men han flög dem stolt förbi rakt fram till
den purpurröda rosen, som blickade mot honom och
log med sina friska, röda läppar.
Tjusad af hans gnistrande ögon och bländande
skrud, glömde rosen att sluta sig inom sin oskulds värn
och i det obevakade ögonblicket flög den gyllene fjäriln
i hennes öppna famn och tryckte sina läppar mot hennes.
Då strömmade liksom eld genom den purpurröda
resens fibrer, och hon vissnade blad för blad, och se!
när sista bladet förtorkat, höjde sig den gyllene fjäriln,
men han sken ej mera — han var svart som natten.
Darrande af förskräckelse slöto de andra blommorna
sina ögon, och när de äter sågo upp, var den
svarta fjäriln försvunnen; men den purpurröda rosen
stod förvissnad, innan hon njutit mer än början af sin
tillvaro, och hennes blad kringströddes af vinden.
När solen stupade mot vester, kom den hvita
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
