Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var midsommarafton och solen stupade mot vester.
Allt var så stilla och fridfullt kring den lilla kojan uppe i
skogen, endast forsen brusade och en sakta vindfläkt rasslade
i hängbjörkens gröna fransar. Plötsligt dallrade genom
luften en klingande ton, som snart efterföljdes af flera. Ljudet
kom från elfven, och den, som icke visste att Simon brukade
sitta der, kunde lätt tro att strömkarlen spelade för att locka
någon till sig.
På ett högt stenblock satt Simon och lät sin kära fiol
sjunga om den sköna sommarqvällen.
När han slutat, försjönk han i tankar, under det att
blicken sväfvade hän mot forsen, der skummet gnistrade i
solskenet. Han tänkte på strömkarlen, som enligt folktron
är den skickligaste speleman, och som understundom lär sin
förtrollande konst åt menniskor. I bygden gick den sägen,
att Simons farfars far hade lärt sig spela af strömkarlen och
derigenom blifvit vida berömd. — Om jag blott kunde få
höra honom spela — tänkte Simon, och till sist önskade han
till och med att få strömkarlen till lärmästare. Men då kom
han i håg det öde, som drabbat hans farfars far. Enligt den
gängse berättelsen hade man en morgon funnit honom död i
elfven, med fiolen krampaktigt sluten till sitt bröst. Vid
detta minne ryste Simon, men det hindrade icke att han en
stund derefter åter önskade att strömkarlen skulle uppenbara
sig för honom.
Plötsligt hörde Simon något, som prasslade nedanför
stenen, och ögonblicket derefter märkte han att någon kom upp
bakom honom på klippblocket. Simon skälfde som ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
