Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Han drifver mot klabben! — hördes en
olycksbådande röst, som kom från en af de äldre lotsarre.
— Gud vare honom nådig! — sade sakta en annan.
Olof sade ingenting, men hans kropp skälfde af oro.
Klabben kallades en klippspets, som stack upp i
vattenbrynet ett par hundra alnar från ön, och som vid skarp
sjövind kringyrdes af skummande bränningar.
Båten var nu helt nära klabben, och Lommen sökte
genom några kraftiga årtag klarera klippan.
— Han går klar! — hördes en röst från en af de yngre
karlarna, men i nästa ögonblick kastades båten mot klippan
och krossades till spillror.
Ett hjertslitande skri bröt fram öfver Ingas läppar och
hördes högt öfver bränningens dån. Alla stodo förstenade af
fasa och väntade blott att få se Lommens lik af vågorna
föras till stranden, men intet annat syntes än Krut, som af
alla krafter sträfvade att komma till klabben, men som med
hvarje ögonblick kom närmare stranden.
Plötsligt hördes en röst, som ropade: — Han håller sig
fast vid klabben!
Allas ögon ljusnade vid detta rop, och snart kunde en
och hvar upptäcka Lommen, som låg framstupa på klippan
och höll sig fast i en skrefva, oupphörligt öfverspolad af
vågorna. Det hopp, som intog allas hjertan, då de sågo
Lommen vid lif, förbleknade likväl snart, ty räddning var här
knappt möjlig. Att söka i båt komma honom till hjelp
syntes som en säker död, och något annat sätt fanns icke.
Dessutom, innan båten hann fram, skulle Lommens armar tröttna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
