- Project Runeberg -  Berättelser /
29

(1875) [MARC] Author: Richard Gustafsson With: Carl Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

segeldonen och den på en stång fastsatta blå och hvita lotsflaggan,
hvarefter han begaf sig ner till stranden. Då allt var klart,
sköt han ut båten och satte sig till årorna. Nedanför
Lommens koja saktade han farten och spejade mot fönstret för
att upptäcka en skymt af kojans egare, men förgäfves, ingen
syntes till, och allt var tyst som i grafven. Denna stillhet
förskräckte Olof, och han hade genast lagt till med båten,
om han blott kunnat, men skonaren var nu helt nära, och
lotsen måste låta pligten tala före hjertat. Sedan han kastat
ännu en blick mot kojan, började han åter att ro och vek
snart om udden.

Inga satt nu ensam hemma, ty modren var nere vid
stranden sysselsatt med att färga strömmingsskötarne. Sedan
Inga sutit en stund och sett ut genom fönstret, öppnade hon
dörren och gick ut. Oupphörligt återkommo hennes tankar
liksom hennes ögon till farbrodrens koja. — Han är kan
hända sjuk, tänkte hon, och denna tanke blef en öfvertygelse,
då hon i sitt minne återkallade gårdagens händelse.
Ansträngningen och det kalla vattnet hade helt säkert gjort
honom sjuk. Försjunken i dessa tankar vandrade Inga
omkring, och hur hon gick, så kom hon till sist till Lommens
koja. En stund stod hon stilla, liksom för att lyssna, men
allt var tyst; hon smög sig närmare, ända till dörren, och
der stannade hon igen. Hennes hjerta klappade fort och
hon återhöll andedrägten. Ett ljud, som af en djup suck,
nådde hennes öron, och denna suck förjagade hennes
obeslutsamhet. Hastigt öppnade hon dörren och steg in i den lilla
mörka förstugan. Dörren till rummet stod halföppen, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:15:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/grberatt/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free