Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och den blick, han nu fäste på Inga, var på en gång mild
och frågande. Hon såg på honom tillbaka och satt en stund
tyst, men slutligen sade hon: — Du är sjuk, tror jag.
— Det är bättre nu, sade han sakta.
Inga nickade förtröstansfullt åt honom och strök med
handen det gråsprängda, tofviga håret från hans tinningar. —
Jag trodde att det ej stod rätt till, och derför gick jag in
till dig — sade hon.
— Tack för det, barn.
— Också far har varit orolig för dig i dag.
— Olof — mumlade han sakta.
— Han har ingenting sagt, men jag såg det på honom.
Efter en stunds tystnad sade han: — Du är en god
flicka du.
Inga sade ingenting, utan smålog blott till svar.
Lommen tog hennes ena hand mellan sina och sade: —
Du är lik din mor.
— Så säga de.
— Hon hade blå ögon, hon som du.
— Det har hon än.
— Också din hand är liten och fin.
Inga kände hur Jan kramade hennes hand. Efter en
stund sade han:
— Ditt tal är så likt Elsas. Det är, som hörde jag
henne sjelf.
Inga smålog och lutade sig ned mot den sjuke.
— Hvarför kommer du inte till oss? — hviskade hon.
Men då drog gubben sin hand från hennes och sade sakta:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
