Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Under åtta dagars tid talade icke Sven och Bengt till
hvarann, annat än som var nödvändigt för arbetet, och hela
tiden arbetade Svens hjerna på att uppfinna ett medel, som
kunde förmå Bengt att stanna. Bengt såg likgiltig ut, men
inom sig väntade han med otålighet på ett tillbud om bättre
vilkor, ty att ett sådant tillbud skulle komma, derom var
han nästan säker.
När qvarnen stängdes en afton, och Bengt vandrade vid
Svens sida hemåt, märkte Bengt att Sven såg ovanligt glad
ut. Han hade varit sorgbunden allt sedan den dagen, då
Bengt sade sig vilja flytta. Orsaken till denna glada uppsyn
var att Sven trodde sig ha funnit ett osvikligt medel att förmå
Bengt att stanna för alltid.
— Du vet att jag tycker om dig, Bengt — sade Sven
helt oförmodadt.
— Tack för det — inföll Bengt.
— Jag kan inte vara dig förutan.
Bengt sade ingenting, men han tänkte att Sven hade rätt.
— Och när du inte vill tjena hos mig, så må du stanna
som min kompanjon. Vi dela hädanefter hvad
spanmålshandeln och qvarnen inbringa.
Detta var mer, än Bengt väntat. Också hade han svårt
att tillbakahålla ett sjelfbelåtet leende.
— Se här är handen. Slå till!
Bengt tryckte Svens hand och sade: — Det skall ni
aldrig ångra, husbond’.
— Inte husbonde längre nu. Bror i det ena som i det
andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
