Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Två par stenar — sade Sven, då han kom in. Och
nu log han. Sven gick länge omkring i qvarnen, och det
var, som om bullret hade vederqvickt honom. Han
småskrattade, då han gick ut och med Lars tog vägen uppför
backen till den nya stugan, som skulle bli mjölnarens bostad.
— Gå du in, far, jag kommer straxt efter — sade Lars
Sven öppnade dörren och gick in. Stugan var stor och
rymlig, och på ena sidan ledde en dörr till kammaren, alldeles
som i Svens förra hem. Sven öppnade kammardörren, men
ryggade häftigt tillbaka, ty på en stol vid fönstret satt Karin.
Då Sven vände sig om för att gå, hörde han den
välbekanta rösten: — Var barmhertig, käre Sven!
Sven stod stilla, och det blef tyst i rummet.
Efter en stund hördes åter: Karins röst: — Jag visste
inte hvad jag gjorde. Jag var bedårad. För Guds
barmhertighets skull, gå inte nu ifrån mig. Jag får inte ro, förr
än du förlåter mig, Sven. Jag begär inte att få stanna hos
dig. Förlåt mig, Sven, och jag skall gå härifrån. Du skall
aldrig mera se mig. Men, gode, gode Sven, säg att du
tillgifver mig det onda, jag gjort dig.
Sven kände att någon fattade hans hand, och han drog
den icke undan. Han kände hur varma tårar fuktade
handen, och det blef så förunderligt varmt 1 hans hjerta. Han
visste icke rätt hur det var, men han påminde sig på en
gång den dag, då han och Karin blefvo vigda samman, den
dag, då Lars föddes och han med pilten på armen dansade
af glädje. Alla minnen af lyckliga stunder trängde sig in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
