Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och der uppe på kullen har man fri utsigt öfver nejden
Karin sätter sig på en sten och blickar drömmande hän öfver
skogen, ängarna och gärdena, bort till kyrkan, som höjer sin
spira högt öfver det kringliggande landet. Ett saligt leende
sväfvar på Karins läppar, ty för hennes minnen hägrar den
stund, då hon första gången böjde knä inför altaret i den
kära helgedomen, der orgeln brusade som domsbasunen och
de frommas röster klingade likt toner från högre verldar.
Från kyrkan vänder sig Karins blickar mot elfven, som sakta
smyger sig fram bakom de grönklädda klipporna, till venster
om kyrkan. Ofta hade Karin med sin salig mor rott der
ute på elfven, och då brukade modren sjunga för henne sina
visor om elfkungen. VWVisorna minns Karin väl, och under
det att hon sitter med ögonen fästa på det glittrande vattnet,
börjar hon sjunga, först sakta, men sedan allt starkare:
Lyss! lyss! tonerna gå,
Vagga så sakta på böljorna blå.
Elfkungen borta vid klippan står,
Silfrade strängar på harpan han slår,
Silfrade strängar slår.
Tyst! Tyst! hör hvilka ljud!
Elfkungen klagar, han har ingen brud.
Akta dig flicka, gå icke till strand!
Klingande toner dig locka från land,
Locka dig ner från strand.
Se! se! östern i brand!
Solen går upp öfver sjö, öfver land;
Harpan hon tystnar och höres ej mer,
Elfkungen sjunker i vågorna ner,
Sjunker i vågen ner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
