Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fiolerna under hakan, så kom dansen snart i gång med lif
och lust. Fram på natten gjorde de starka dryckerna
verkan, och då börjades kifvet och grälet. Slag utdelades till
höger och venster, och värsta trätofröt var att på kalaset
funnos flera gossar än flickor. Då ropade Erik att han ville
gå och skaffa sig en flicka, vackrare än alla de, som voro
med på dansen.
— Håll ord, Jerker! — inföll långa Anton, - spenslig
herrgårdsdräng, som stod och nickade sömnigt 1 ett hörn
af salen.
— Det kan du lita på! — svarade Erik.
— Och hvar tänker du ta henne ifrån? — sporde en
liten knubbig figur med plirande min och luggen i ögonen.
— På Grantorpet! — svarade Erik och såg sig omkring
med stoltserande min.
— Du är tokig! — snöflade Anton och arbetade för
att kunna hålla ögonen öppna.
— Säg om det en gång till, och jag täpper till munnen
på dig, så att du inte kan tala på fjorton dar! — ropade
Erik och tog ett steg mot mannen i vrån, som bara
småfnissade och sade:
— Jan på Grantorpet är en gudsnådlig karl, och inte
låter han sin flicka gå med på dansen, och allra minst till
dig, Erik.
— Det är det, vi få se!
— Om också Jan låter Elin gå, så säger hon sjelf nej,
för hon är också from, gubevars!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
