Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Erik förde handen till hufvudet, som var ombundet med
en duk. Då han kände hur håret klibbade samman af blod,
kastade han en mörk blick på Jan, men sade ingenting.
Ännu en gång närmade sig Elin honom och sade: — Far
kunde ju icke annat, förstår du.
Icke heller nu svarade Erik, men han lade sig ner, och
snart blef allt tyst i stugan; Elin gick in i kammaren, och
Jan satte sig vid bordet och lutade hufvudet mot armen, ty
bädden hade han afstått åt Erik.
Då Erik följande dagen lemnade Grantorpet, räckte han
sin hand åt Jan och sade: — Jag hade druckit i natt,
annars hade jag väl inte kommit, som jag kom.
— Gud vare tack att det inte blef värre — sade Jan
och tryckte hans hand.
Då Erik tog farväl af Elin, tordes han knappt se upp
på henne. Hon tog hans hand och sade: — Låt bli att
dricka, Erik, annars går dig aldrig väl.
Erik kände hur blodet steg honom i hufvudet, och han
var på väg att svara henne, men när han såg Elins milda
anlete, kunde han ej få fram ett ord. Han nickade åt henne
och gick utan att se sig om, fastän både Jan och Elin följde
honom till grinden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
