Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hans Nielsen Hauge, hans lif och verksamhet, af E. J. E.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANS NIELSEN HAUGE.
33
tukthus, och detta på den grund, att det dock enligt domstolens
förmenande var klart, att de hellre än att bruka jorden och att
arbeta med händerna valt att såsom lösdrifvare stryka land och
rike omkring.
Efter utståndet straff fördes Hauge med fångskjuts till
hemmet. Länsmännen, som skulle befordra honom dit, frigåfvo
honom dock mot löfte, att han skulle begifva sig hem. Detta
gjorde han, ehuru han på samma gång under hemfärden
predikade här ocli där, hvarigenom stora väckelser uppstodo. Detta
förbittrade ytterligare prästerskapet. Därtill kom ock, att Hauge
låtit utgifva nya upplagor af sina skrifter. Bland annat hade
han utgifvit en postilla, »författad», såsom det heter på
titelbladet, »af den i sig själf ringe bondesonen Hans Nielsen Hauge
i Tune socken i Akershus stift». En kyrkoherde Claus
Friman, som skulle granska denna postilla, yttrar därom följande:
»För sådana vanskapliga foster som denna Hauges postilla
borde dock allmänheten förskonas, då den redan förut har nog
af mystik och vidskepelse i sina gamla andaktsböcker, hvilka
städse, som man dess värre ser, födas på nytt och så kraftigt
hindra odlad smak och upplysningens ande att bland allmänheten
utbreda sig», hvadan kyrkoherden önskade, att denne vandrande
herr fader (Hauge) måtte komma i tid, väl förvai’ad, i lugn på
ett världsligt eller andligt »Sorgenfri», där han till tidsfördrif
på lediga stunder ju ännu kunde divertera sig med draken i
Uppenbarelseboken och småprata med sin gamle mon frëre,
Mikael och hans änglar».
Med anledning däraf att han gång efter annan anklagades
för lösdrifveri, blef det honom viktigt att, hvarthelst han kom,
sysselsätta sig med arbete för egen del, såsom stickning,
bokbinderi m. hl, eller att deltaga med i folkets arbete. Därvid
gaf han vinkar 0111 nyttiga förbättringar samt impulser till
börjande af nya verksamhetsgrenar. Med både ord och föredöme
uppträdde han med allvar mot den uppfattningen hos de troende,
att de borde lägga allt världsligt arbete å sido och endast
befatta sig med andliga sysselsättningar. Tvärtom lärde han dem
att med allvar sköta äfven det jordiska, som hade blifvit dem
anförtrodt. Han blef sålunda ett medel att höja och utveckla
den norska allmogeindustrien och att väcka hos folket begär efter
vetande. Man finner därför, att tid efter annan personer ur
allmogeklasserna slogo sig ned i städerna och grundlade
handelshus, hvilka blomstra än i dag. Andra åter igen anlade
fabriker, sågverk, kvarnar, under det att andra åter skötte sitt
jordbruk. Han hade också en skarp blick att se, hvilka som
passade för de olika handtverken, och försökte att få dem i
Ekm^n, Grenljuset 1897. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
