Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hans Nielsen Hauge, hans lif och verksamhet, af E. J. E.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lü GRENLJUSET.
lingar, sora vakterna medförde. Bland annat förekom däri en
uppgift, att en kvinna hade tagit lifvet af sig själf »förmedelst
Hauges lärdomar». Fogden frågade, om Hauge visste, att en
kvinna hängt sig själf »förmedelst hans lärdomar». Därpå
svarade Hauge, att han aldrig hade hört talas om den saken. Han
hade icke ens samtalat med den omnämnda kvinnan. »Men»,
sade Hauge, »om jag nu t. o. m. hade talat med henne om
Guds ord, och hon på ett förvändt och oriktigt sätt fattat, hvad
jag sagt, hade jag då mer skuld i detta, än Herren Kristus hade
däri, att Judas hängde sig själf. Men jag må nu väl vara
desto oskyldigare, då jag hvarken har sett eller talat med denna
människa, och då man gjort så före min tid, så sker det väl,
sorgligt nog, både i och efter mina dagar, att någon
dräper sig själf». Fogden ansåg, att Hauge väl försvarat sig i
denna sak, hvadan han genast försatte honom i frihet. Han
kunde icke vara med om att förfölja folk, som han ansåg vara
sedligt och idogt, och som med vördnad för religionen förenade
lydnad för lagarna.
Hauge fortsatte nu sin välsignelserika verksamhet, vittnande
för både hög och låg om synd och nåd. I samma mån, som
hans verksamhet bar välsignelserika frukter, i det att många
fördes från mörkret till ljuset, ökades fiendernas raseri, icke
minst i det prästerliga lägret. Det skulle blifva allt för
vidlyftigt att omtala Hauges alla resor och de svårigheter, för
hvilka han var utsatt. Det torde vara nog att nämna, att han
icke mindre än 10 gånger var fängslad och anklagad för än
det ena än det andra. Om någon af hans anhängare begick
en förseelse, skrefs detta genast på Hauges räkning. Sådana
förseelser förekommo visserligen; det måste medgifvas. Ty
sedan Hauge rest bort fråu en socken eller ett stift, försökte genast
prästerna att skrämma de uppväckta genom sitt tal om
åderlåtning och dans som kur mot deras skrupler, hvadan dessa
understundom förleddes att komma in på afvägar, som en och
annan gång t. o. m. ledde till uppenbara brott. Men här må
väl biskop Bruns ord till Hauge vara på sin plats: »leke kan
du mer rå för detta än jag för något, som en gång hände här
i Bergen, då en soldat, sedan han kommit ur kyrkan, där jag
predikade, stack sin bajonett i en kamrat». Det var dock icke
många biskopar och präster, som resonerade så förståndigt.
Biskop Hansen i Kristiansand däremot utfärdade ett herdebref
till sina präster, hvari han framställde haugianerna såsom
farliga människor, hvilkas verksamhet man måste på något sätt
hämma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
