Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hans Nielsen Hauge, hans lif och verksamhet, af E. J. E.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANS NIELSEN HAUGE.
39
så litet inverkade på sakens kraftiga bedrifvande, hvadan den
slutliga domen föll först den 4 december 1813.
Under denna tid hade dock Hauge vid ett tillfälle åtnjutit
frihet. Förhållandet var nämligen, att införseln af en mängd
nödvändighetsvaror hindrades under kriget till följd däraf, att engelska
flottan hade blockerat den norska kusten. Synnerligen gjorde
sig brist på salt gällande. Fråga uppstod nu om att lara folket
koka salt af hafsvatten, och man utsatte t. o. m. ett pris för
den, som kunde undervisa folket härom. Hauge erbjöd sig nu
till regeringens tjänst. Mot en borgen af 1,000 riksdaler
ställdes han på fri fot och försågs med nödiga penningemedel för
att verkställa uppdraget. Inom ett halft år hade han
upprättat 3 nya saltkokerier. Midt under denna hans verksamhet
sammanträdde domskommissionen, hvilken kallade honom att
ofördröjligen inställa sig för densamma. Hauge begärde att få
vara pä fri fot men förnekades detta och införpassades i stället
åter till fängelset. Detta var den lön, som han fick för sina
tjänster mot fosterlandet.
Fängelsetiden hade ett menligt inflytande på hans hälsa.
Blodspottning, frossa, gikt, skörbjugg, vattensot^ nervsvaghet,
magplågor af flera slag följde honom från fängelset till grafven.
Äfven hans inre människa utstod svåra kval och lidanden.
Synnerligen svårt kände han det att, såsom han trodde, hafva
konungen och lagen emot sig, då han visste, att han ingenting
annat velat än föra människor till Gud och arbeta för deras
frälsning. Man hade sagt honom, att hans tro ingenting annat
var än fanatism, och han plågades af tanken på, att detta
skulle vara sant. Ingen människa hade han att rådfråga sig
med utan var lämnad i detta mörker åt sig själf. Man gaf
honom till läsning rationalistiska böcker, såsom t. ex. Yoltaires
skrifter. I sin ensamhet läste han dessa och började grubbla
däröfver, och utan tvifvel hade läsningen häraf ett allt annat
än godt inflytande på honom. Man tyckte sig märka en
tillbakagång i hans andliga lif, och när han kom ut ur fängelset,
kände hans vänner knappt igen sin andlige fader. Detta
rättades dock snart, då han kom i umgänge med sina gamla vänner,
i hvilkas umgänge han återfick den andliga glädje och
frimo-dighet, som hade vikit från honom under det långa, dystra
fängelselifvet.
Vid slutdomens afkunnande yrkade åklagaren, att Hauge
måtte ådömas lifstidsarbete. Men emedan hans domare under
årens lopp hade kommit på andra tankar, kunde detta icke
bifallas. De dömde honom till 2 års fästningsarbete och att betala
rättegångsomkostnaderna. Denna dom öfverklagades af Hauge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
