Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår i hjärtat, af Betty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÅR I HJÄRTAT.
87
stod upp och bekände sig vara en syndare, som förtjänat döden,
syntes för Margareta som en outplånlig skymf för hela släkten,
denna gamla, aktade och förmögna släkt, som i hennes tanke ej
hade sin like.
Att hennes egen dotter, som var så omtyckt för sin skönhet
och för öfrigt utgjorde kvintessensen af bondaristokratien på orten,
skulle springa i torparätugorna på bibelsamtal och bönemöten om
kvällarna och bära det nesliga namnet läserska, det var den största
förödmjukelse, som under hela hennes lif drabbat hennes stolta sinne.
Tog hon kraften af hela sin naturliga energi, sin moderliga
myndighet i förening med sitt modershjärtas varma kärlek för att
därmed besegra den unga, frimodiga sköldmön, så satte denna kraften
af sin kärlek till Kristus, den glödande hänförelsen för lians
rikssak samt den oböjliga beslutsamhet, hon ärft af sin moder, till
motvärn och gick så segrande fast blödande ur striden.
Modern ägde dock i Oskar Fredrik en för Elsa mycket fàrlig
bundsförvant. Den muntre, kvicke och ståtlige brodern, Elsas
uppfinningsrike och upptågsfulle lekkamrat,- var för hennes unga, rena
hjärta kärare än alla hennes ungdomsbekantskaper. Och fastän de
båda hade styfva och egen villiga lynnen, voro de dock fästade, vid
hvarandra med den starkaste syskonkärlek. Men sedan systern lik
Maria af Betania tagit sin plats vid mästarens fötter och för alltid
utvalt den goda delen, bemötte Oskar Fredrik henne med isande köld.
För modern var det en stor hugnad, att sonen ännu höll fast
vid sin »gamla, goda, fäderneärfda tro», och lion beredde honom
med flit allt större och större rum i sitt hjärta, som därvid slöt
sig alltmer för dottern. Till följd däraf fick äfven favoriten gå
med allt lösare tömmar, och denna betänkliga frihet användes af
honom så, att han snart hade läppjat på alla de nöjens och
dårskapers bägare, som stodo honom till buds.
Detta var Elsas hårdaste pröfning, som ock frampressade
ångestsvetten ur hennes porer under de långa, sömnlösa nätterna, då lion
låg och väntade att få liöra hans steg ute i förstugan. Mången
gång under dessa mörka timmar for den tanken som en brinnande
ljungeld genom hennes inre: Skall väl«Elsa känna sig lycklig i
himmelen, clå hennes älskade broder och moder ej äro där?
Så kom och gick mången växlingsrik dag för Elsa. Och
därunder fick hon mer och mer lefva sig in uti Kristus-lifvets stora
motsatser: strid och frid. Den frid, som öfvergår allt förstånd, intog
alltmer hennes hjärta och förlänade henjie kraft att segrå i striden.
Hon lärde ock inse vikten af att ikläda sig den andliga
vapenrustningen och fann på samma gång, huru odugliga de köttsliga
vapnen äro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
