Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- A
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tonvikten hos uppslagsorden betecknas, där orden äro grekiska,
efter detta språks regler. Som emellertid namnen i svenskan oftast
uttalas på latinskt sätt, angives detta, när så erfordras, i parentes.
A
Abeoʹna (av lat. abire, gå bort), den kvinnliga semon,
(se d. o.) som romarne tänkte sig som barnens
beskydderska, när de första gången lämnade föräldrarnas bostad,
liksom Adeona (av lat. adire, gå till, gå hem) höll sin
hand över dem, när de återvände.
Aʹbsyrtos, son till Aietes av Kolchis vid Svarta
Havet, medtogs av sin syster Medeia (se d. o.), då
hon flydde med Iason, argonavternas anförare. För
att undgå sin förföljande fader dödade den grymma
kvinnan gossen, styckade hans kropp och kastade
lemmarna i havet en och en. Fadern fick oupphörligt
hejda sitt skepp, för att uppsamla kvarlevorna, då sonen
annars ej skulle kunnat begravas och sålunda hans skugga
enligt forngrekiskt begrepp fått osalig irra omkring utan
att finna ro i de underjordiska boningarna. På det
sättet undkom hon och Iason. Jfr Argonavterna.
Acca Lareʹntia, Larernas (se d. o.) moder, var
ursprungligen en italisk jord- och årstidsgudomlighet, åt
vars vård man anförtrodde sädeskornen och de dödas
kroppar. Småningom blev hon en personifikation av
den romerska åkerjorden och dess rika skördar och
är må hända samma gudomlighet som Dea Dia (se d. o.),
vilkens dyrkan besörjdes av de s. k. arvalbröderna.
När den euhemeristiska d. v. s. rationalistiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 05:18:08 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/greromyt/0011.html