- Project Runeberg -  Grekisk och romersk mytologi : ordbok /
78

(1918) [MARC] Author: Julius Ebbe Centerwall
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - D

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

””

S

inspärrades han jämte sin son Ikaros i irrgången, men
flydde; med tillhjälp av konstgjorda med vax
sammanfogade vingar flögo de bort från Kreta över havet.
Ikaros kom för nära solen, så att vaxet smälte och han
störtade ned i den del av Medelhavet, som efter honom
kallades det ikariska. D. själv undkom till Sicilien
och dog där. Konstnärliga framställningar av D. och
hans son förekomma bl. a. på pompejanska
väggmålningar.

"Daimon (sv. demoʹx) är hos Homeros detsamma som
makten och kraften hos det gudomliga, utan att man
tänker på särskilda gudaindivider. Men denne dazimon
uppträder oftast som en motsats till människan och
hindrar och korsar hennes planer.. Hesiodos gör
daimonerna till mellanväsen mellan gudar och människor.
Många av dem hava varit människor under guldåldern.
Andra åter äro av gudomligt ursprung och stå gudarna
nära, ja de blevo själva stundom stora gudar såsom
Hermes och Eros. Till ett antal av mera än trettio
tusen bo dessa demoner i molnen och hava till sitt
»kungliga värv» att vara de dödliges vaktare.
»Silverålderns» människor bliva även saliga andar, men få bo
i jorden och hava sålunda stor likhet imed romarnas
manes (se d. o.).. Demonerna voro emellertid stränga
herrar för de människor de skulle skydda. Varje
människa hade sin daimon, som inspirerar henne till gott
eller ont och som sålunda är vad man kallar hennes
öde. De grekiska filosoferna kunde därför använda ordet
för att sammanfatta människans anlag och natur, som ju
bestämde hennes öde. Daimon blev f. ö. ofta liktydigt
med människans förnuft, som bekämpar hennes drifter.
Ryktbar är Sokrates’ »daimon», som sade honom vad som
vore rätt eller orätt och sålunda var ungefär vad vi

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:18:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/greromyt/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free