Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - F
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
F
Faidra (lat. Phedra) se Thesevs.
Fata (plural, av /fatum, öde) hos italikerna
ödesgudinnor, motsvarande de grekiska m»voirerna (se d. o.).
Därav kommer ordet fé i de nyare språken.
Faunus (»den välvillige»), en gammal italisk gud,
som på grund av namnlikhet jämnställdes med den
grekiske Pax (se d. 0). F. härskade i skogen, på
ängen och åkern, gav fruktsamhet åt kreaturen och
avvärjde vargar. Han var ock en siande gud (Fatuus),
som sände uppenbarelser till dem, som sovo på skinnen
av lamm, som offrats åt honom. Hans kvinnliga
motbild var Fauna (Luperca, Fatua). Man lät F. i sitt
följe hava mindre gudar, även de kallade fauner, som
skildras som kärleksbegivna, skämtsamma varelser, men
ofta även som plågoandar och upphov till nattliga
mardrömmar. Av sagan gjordes F. även till en uråldrig
konung i Latium, fader till Latinus, landets skyddsgud.
Han hade två festdagar, 13 februari i Rom i hans
tempel på Tiberön och 5 dec., då bönderna i Latium
firade honom med lantliga danser. Jfr Satyrer.
Favoʹnius, latinsk motsvarighet till Zefyros (se d. o.).
Feliʹcitas, hos romarna personifikation av
lycksaligheten. Hennes sinnebilder voro ymnighetshorn och
häroldstav. Under kejsartiden förekommer namnet ofta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
