Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - F
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fokos, se Pelevs.
Foʹlos, en kentaur, som bebodde berget Foloé i
Arkadien, bjöd Herakles på vin, ur ett åt alla
kentaurerna gemensamt skänkt vinfat. Då de andra
kentaurerna kände vinlukten, stormade de mot Folos’ håla.
Men Herakles drev dem med eldbränder ur hålan och
dödade med sina förgiftade pilar många av dem. Även
F. omkom, då han lät en pil, som han dragit ut ur
en dödad kentaurs kropp, falla på sin fot.
Forkys, en åldrig havsgud, son äv Pontos och
Gaia, broder till Nerevs och Thavmas. Han var
feadern till graierna (se Persevs), gorgonerna (se d. o.)
och draken Ladon, som bevakade hesperidernas (se d. o.)
äpplen.
Fortuʹna motsvarar den grekiska Tyche, men är en
självständig italisk gudinna, vars dyrkan skulle införts
till Rom av konung Servius, som ju själv hade lyckan
att tacka för sin värdighet; han skall hava byggt två
tempel åt henne, där hon tillbads under namn av Fors
Fortuna, den lyckliga tillfälligheten. Med avtagandet
av tron på egen kraft vann denna gudinnas dyrkan
alltmera utbredning i det romerska riket. Man tillbad
henne i en massa tempel under de mest olikartade
binamn, betecknande kejsarens, eller romerska statens, den
enskildes lycka eller under binamn angivande, vid vilka
tillfällen hon förlänade sina gåvor såsom vid en lycklig
sjöfärd, en lycklig hemkomst o. s. v. Man hör t. o m.
talas om en Fortuna barbata vilket dock ej får
översättas med »den skäggiga lyckan», utan betecknar den
lycka som följde en yngling, som åt gudinnan invigde
sina första avrakade skäggstrån. Om konstens
uppfattning av Fortuna se ZTycke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
